Idag I går firades en av Polens mest respekterade personers 90-årsdag i kungliga slottet i Warszawa. Władysław Bartoszewski har ett levnadslopp som omfattar nästan alla aspekter av den polska nutidshistorien. Inledningen av hans Wikipedia-artikel ger en vink om vad han varit med om:

Władysław Bartoszewski is a Polish politician, social activist, journalist, writer, historian, former Auschwitz concentration camp prisoner, World War II Resistance fighter, Polish underground activist, participant of the Warsaw Uprising, twice the Minister of Foreign Affairs, chevalier of the Order of the White Eagle, and an honorary citizen of Israel.

Bartoszewski satt i Auschwitz, var med i hemarmén under kriget. Under kommunismen arbetade ha redan på 40-talet för oppositionen, sattes i fängelse, frigavs, fortsatte med sitt underjordiska arbete. Efter socialismens fall blev han ambassadör, utrikesminister o.s.v. Vid 90 års ålder fortsätter han att arbeta som rådgivare åt Tusk i utrikesfrågor.

Vid ceremonin närvarade såväl president Komorowski som premiärminister Tusk. Gratulationer lästes upp från Merkel, Sarkozy, Österrikes president Fischer, Shimon Peres och påven. I sitt tacktal visade Bartoszewski att fortfarande har ett skarpt intellekt och en god portion humor. Man kan bara önska att man får ha samma sinnesnärvaro när man når hans ålder.

Talen under ceremonin är också ett gott exempel på de komplicerade polska artighetsformerna. Jag har skrivit tidigare om mina problem med dem. De flesta talarna tilltalade Bartoszewski med det formella Panie Profesorze eller Panie Ministrze. Komorowski, som är god vän med jubilaren sedan de satt fängslade tillsammans under Solidaritetstiden, duade och kallade honom Władku kochany, älskade Władek. Tusk, som inte har samma nära relation, använde mellanformen – panie Władysławie. Peres utnyttjade snyggt de olika formerna genom att inleda sitt telegram formellt för att övergå till duande för en personlig lyckönskning.

Dagens ord är życiorys – levnadslopp, eller på nysvenska, CV.