I helgen var jag på bröllop utanför Łódź, och på vägen hem stannade vi till och åt frukost i det nya stora shoppingcentret Manufaktura. Manufaktura är beläget i Izrael Poznańskis gamla textilfabrik, som en gång var den största i Łódź, under stadens storhetstid. Den som läst Steve Sem Sandbergs De fattiga i Łódź och är intresserad av staden innan kriget uppmutras att läsa Władysław Reymonts underbara bok Det förlovade landet (Ziemia Obiecana) om textilbaronernas uppgång och fall.

I alla fall, när jag senast var i Łódź, nån gång runt 2001/2002, var Poznańskis fabrik i förfall. Jag blev omedelbart förälskad i den en gång så stolta staden med sina nedgångna, vackra tegelfabriker och gamla textilfabrikörspalats. Det var en sorglig kärlek – de gamla fabrikerna höll på att dö. Inom något decennium skulle de falla samman, men i förfallet fanns en storhet och en känsla av romantisk förgänglighet. Det är den känslan som gör Jörnmarks “Övergivna platser” så populära.

Men nu är Poznańskis fabrik räddad. Fasaderna är renoverade, återuppstånda i sin gamla glans, och interiörerna är än en gång ägnade åt att göra pengar. Jag borde vara glad? Jag är glad, men ändå … Fabriken har förlorat sin själ – sin atmosfär. Det som en gång var min hemliga kärlek är nu allas egendom. Łódź lever upp igen, och vem är jag att sörja det? Men en liten tagg känns ändå i hjärtat…

Dagens ord är Ziemia obiecana – Det förlovade landet (obiecać – lova, utlova).