Efter att återvänt efter några dagar i London* försöker jag sätta ord på den där obehagliga känslan jag får av England. Ett land som verkar leva på förbud, förmaning, rädsla och dumhet. Överallt finns skyltar som talar om vad som är förbjudet, hur höga straff man kan få… Förbud istället för information; inte “ha ditt boarding pass redo” utan “If you don’t have your boarding pass ready you will not be admitted!” Det är en tydlig maktdemonstration; vi bestämmer! vi informerar inte och du har bara att lyda… och över allt detta den ständiga närvaron av de bevakande ögonen. CCTV in operation.

Samtidigt gör man sitt bästa för att skrämma folk med skyltar om hur man skall vara på sin vakt, anmäla allt ovanligt till personalen. En bild på en skrikande kvinna med texten “NO NO NO NO NO! Don’t take an unlicensed taxi. Our cars are tracked by GPS.”

Och fördumma folk. Det började redan på tågstationen i Luton där högtalare vid trapporna upplyste folk att “when using the stairs, hold on to the handrail and take care.” Behöver de verkligen tala om hur man går i trappor? På hotellet hade vi den här skylten – i duschen!

I tunnelbanan finns en skylt vid varje tulltrappa “Use caution, use the handrail, walk, don’t run.” Man gör barn av vuxna människor.

När jag skulle lämna landet och gick igenom säkerhetskontrollen blev jag ombedd att ta mig såväl mina Doc Martens som min cardigan. När jag frågade varför – personen innan fick behålla sin tjocka tröja och sina skor på – fick jag svaret “because he didn’t wear boots”. Irriterat muttrade jag “I forgot that your’re paranoid in this country.” “I wouldn’t say that if I were you!” “Why?” “Because we don’t accept any abuse”, sa vakten och pekade på en skylt som förbjöd sånt! Kokandes inombord insåg jag att om jag ville med mitt plan var det bäst att bara hålla käft. Jag visste att de kunde tvinga mig delta i säkerhetsteatern, men jag trodde inte att de hade rätt att tvinga mig att le och gilla det också!

Kanske är det därför engelska städer förvandlas till slagfält varje helg – när man varje dag behandlas som ett barn eller potentiell fara av nedlåtande authorities är det kanske nödvändigt att dricka sig skitfull och ge fan i alla förbud och konsekvenser – om så bara för en kväll.

Dagens ord är inwigilacja – övervakning.

Andra bloggar om övervakning, London, England, frihet, polisstat. Intressant?


* Depeche Mode på The O2 war anledningen. Bra koncert. Grymt bra arena.