Nu när den nya språkutredningen är släppt tycker jag att det är läge för mig att ventilera en del av mina språkfrustrationer. Det gäller främst situationen här på institutionen, men man kan dra vissa paralleller till en möjlig utveckling i Sverige om en del språkreaktionärer får som de vill. Polen har en språklag, den omnämns i utredningen, och artikel 27 i konstitutionen anger otvetydigt att “Polska skall vara det officiella språket i Polen.” Nu tror jag inte att det beror på språklagen, men inställningen är helt klart att alla i Polen kan polska, och den som inte klarar av det har inget där att hämta. Detta gäller tyvärr också inom vårt forskningsinstitut. Majoriteten av alla föredrag, förutom när det är utländska besökare som talar, hålls på polska. All information från administrationen kommer enkom på polska, även vetenskaplig information.
Detta innebär inte bara att jag missar många intressanta föredrag, jag går dit, men många viktiga detaljer går mig förbi, utan också att man som utländsk post-dok inte känner sig särskilt välkommen. Visst är det skillnad i forskningsgruppen, till viss del. Kollegorna talar med mig på engelska, men allmänna vetenskapliga diskussioner glider oftast över på polska, varvid jag ofta tappar intresset.
Jag inser att detta är precis vad en del vill ha i Sverige: en situation där den dagliga vetenskapliga debatten sker på svenska. Där svenska är huvudspråket vid svenska institutioner. Och visst låter det väl rimligt att den som arbetar i Sverige också lär sig svenska! Jag lär ju mig polska.
Men det fungerar inte så! En “normal” post-dok, för att ta ett exempel där jag är hemma, stannar kanske två till tre år i ett land för att sedan söka sig vidare. Kanske kan denne under sitt sista år ha nått en språkfärdighet som tillåter honom att hjälpligt diskutera sin forskning på svenska/polska/icke-engelska. Det är inte rimligt att ställa krav på en (korttids)forskare att han skall klara av det samtidigt som kraven på att bedriva bra forskning och att publicera och presentera sin forskning på engelska på konferenser kvarstår. Att situationen är som den är i Polen är ett resultat av bristande forskningsresurser vilket gör att man har en mycket liten andel utländska forskare, och att man inte upptäckt att det faktiskt finns några av oss. Men både för Polens och utlänningarnas skull krävs en förändring.
Bättre är, som vetenskapsrådet skriver i sin kommentar i språkutredningen, att introducera engelska som arbetsspråk redan på mastersnivå. Att avhandlingar sedan skall ha en sammanfattning på svenska har jag inget problem med.
Dagens ord är raport – rapport, utredning.
Andra bloggar om: Språk, Polen, Vetenskap, Språkutredningen.
Jag förstår din frustration och jag tror den skulle lösas av en engelsk sammanfattning, men att förvänta sig av individer att skriva om de mest komplicerade saker på ett språk som de inte behärskar lika väl som ett annat, sitt modersmål, är helt absurt. Lämna det istället åt en översättare som förstår problematiken två språk emellan! <BR/><BR/>Att det sedan finns forskare som arbetar utomlands är
Läste du ens inlägget? Eller kommenterar du något helt annat?<BR/><BR/>Men det hade inte varit någon skillnad om det hade varit kinesiska som skulle krävas. Att det är engelska som diskuteras är inte ett slumpmässigt val. Engelska är de facto vetenskapens lingua franca, och den som inte kan engelska är till stor del utestängd. <I>Om</I> kinesiska hade haft den ställning engelska har inom
Jorå, jag läste om det några gånger,men förväntningarna är orimliga. Ditt "sluta gnäll"-argument är lite naivt eftersom många väldigt duktiga akademiker hamnar på pottkanten med sin knaggliga engelska, det kommer man inte ifrån. Ska forskare koncentrera sig på forskning eller lägga halva tiden på språket? <BR/><BR/>Men som sagt, en sammanfattning kan man nog kräva på engelska.<BR/><BR/>Powodzenia