När vi på institutet skall köpa en dator måste vi följa reglerna för upphandling. Två gånger om året samlar administrationen in beställningar på datorer. Sedan skickar man ut en upphandling om det hela för att få ett bra pris. I teorin verkar det kanske bra. Det finns två stora problem: det ena är att man måste vänta jävligt länge på sin dator. Det andra är att de som sköter det hela är dumma i huvet.

Strax innan jag startade mitt jobb här (i aug förra året) beställdes en laptop. Den hade inte kommit när jag började, men eftersom jag har en privat liten bärbar LG som jag trivs med så fick jag använda den tills vidare. I november kom en dator. Problemet var att vår nya doktorand inte hade någon egen dator utan jobbade på en av instrumentdatorerna. Generös som jag är så lät jag honom ta den nya datorn och fortsatte att jobba på min privata. I januari var det dags för nästa upphandlingsrunda och i måndags kom så äntligen min, och chefens, nya laptopar. Fast… vore det inte bra om den hade ett strömaggregat? Nå, efter lite tjat så fick vi dem också. Men… skall tangentborden verkligen vara tjeckiska? Det visade sig att det varit mycket billigare att köpa datorerna i Tjeckien. Att vi fick datorer med tjeckiskt tangentbord, med en dodgy version av Windows (licensen som kom med gällde Vista på Tjeckiska!) inga drivrutiner (för de ligger på den tjeckiska skivan som vi inte fick med) och garanti som bara gäller i Tjeckien gör kanske inte så mycket… de var ju billiga! Nå, vi var inte helt nöjda med den dealen och skickade tillbaks datorerna.

Jag jobbar fortfarande med min privata och har ingen aning om när den nya kommer. Doktoranden som tog “min” dator sa att det snabbaste nog vore om jag tog över den när han disputerat!

Dagens ord är nieudolny – inkompetent!