Det är mycket intressant man kan säga om EU:s nya klimatmål. Mycket av det intressantaste kan man (som vanligt) läsa i The Economist. Bland annat kan man ha funderingar över hur man egentligen vägt hur stor andel förnyelsebar energi som de olika länderna måste producera. Varför ligger Sverige på 49% medan Malta bara på 10%? Därtill kan man fråga sig om förnybar energi egentligen är miljövänlig energi. En artikel i Science nyligen (kommenterad här och här) visar att en hel del “gröna” drivmedel i själva verket har en större negativ miljöpåverkan än bensin. Kärnkraft (som inte är förnybar) är en energikälla som skulle kunna hjälpa till att minska användningen av fossila bränslen på medellång sikt. Långsiktigt tror jag att teknologin kommer att göra det möjligt till effektivt (även ekonomiskt) nyttjande av t.ex. solenergi och liknande. Frågan är vad vi gör tills dess.

Här i Polen kommer en mycket stor del av el- och värmeproduktionen från kol. Man har de största kolreserverna i Europa, och till skillnad från Sverige finns här inga floder som kan nyttjas till elproduktion. Kolet är en energikälla som kommer att behöva nyttjas under en lång framtid. Den polska staten finansierar forskning för hur man skall kunna nyttja kolet miljövänligare, t.ex. genom liquifiering och förgasning, och genom att lagra koldioxiden i marken (sk CO2-sequestration). Resultaten ligger kanske långt i framtiden, men som en fransk minister uttrycker det:

If Europeans want to have global impact they should invest heavily in clean coal technology. There is no way you can sort out China with wind power.

Det ligger en del i det han säger. EU-parlamentarikern för PO prof. Jerzy Buzek påpekar att “EU står för 14% av världens utsläpp. Vi räddar inte planeten.” Inte genom att bara skära ner på våra utsläpp, men kanske genom att ta fram lösningar som går att exportera.

Gazeta Wyborcza tycker idag att EU:S nya mål är “för ambitiösa för Polen”. Man 2020 tillgodose 14% av sitt energibehov mha förnybar energi. Frågan är vilken. En del menar att Polen som ledande jordbruksland har stora arealer som kan nyttjas för produktion av energigrödor. Men det är i ett läge när matpriserna stiger och redan är inflationsdrivande.

Jag tycker att EU har rätt i att sätta ganska tuffa mål för framtiden, men jag är inte så säker på att medlen för att följa dem är de rätta. Den senaste omgången av CO₂-handel kan inte beskrivas som något annat än en flopp. De som tjänat på den är stora energiproducenter, som av någon outgrundlig anledning var undantagna, och Naturskyddsföreningen som kan prångla ut utsläppsrätter för mångdubbla deras värde.

I det senaste avsnittet av Miljölarm i P1 talade en idéhistoriker om hur farligt det var när en fråga politiserades. Det gäller i hög grad klimatfrågan. Inte så att jag tror att forskningsresultaten inte stämmer, men lösningarna kan bli det. Ett exempel är satsningarna på etanol som drivmedel som utnyttjas för att ge stora pengar till annars gnälliga jordbrukare.

EU har ett stort energipolitiskt problem, och det är att EU är så beroende av länder som Ryssland för sin energiproduktion. Att göra något åt det, och samtidigt minska utsläppen, både av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen, är en vettig satsning. Men, EUs klimat- och energipolitik är en intressant fråga, men en för viktig för att lämna åt politikerna.

Dagens ord är odnawialne źródło energii – förnyelsebar energikälla.

UPPDATERING: SVD meddelar att Polen är nöjda med att de får öka sina utsläpp med 4%, men man nämner också att 96% av den polska elen kommer från koleldade kraftverk. Det gör att man tycker att de 14% förnyelsebar energi är i mesta laget.

Andra bloggar om: klimat, miljö, eu, energipolitik, polen, energi, växthusgaser. Intressant?