För några veckor sedan, när jag vandrade runt i Paris mest opersonliga delar, maktkvarteren runt Quai d’Orsay, och begrundade mängden franska och EU-flaggor1, så slog det mig varför Frankrike skrämmer mig så2: Frankrike är en bild av det framtida Europa. I Frankrike bryr man sig om EU. Inte som “Vi är europeer” utan snarare som “EU kan bli som oss”. Och eftersom ingen jäkel i några andra länder bryr sig ett smack om Bryssel så håller EU på att förvandlas till en större avbild av Frankrike. Det är det som skrämmer mig.
För Frankrike är ett land där byråkratin fått löpa amok. Det är som om någon startade en stor administration och lämnade den till att evolvera som den ville. Amöbalikt omslöt administrationen andra delar av samhället och sträckte sina tentakler in i varje del av det franska livet. Den administrerande klassen har blivit det enda viktiga.
Vi ser det i Sverige, hur l’Etat genom socialdemokratin byggdes upp till det tjänstemannasamhälle vi ser idag. Men det slutgiltiga beviset på hur den administrativa klassen genomsyrat allt har vi idag när den regering som i opposition så kritiserade s-bygget själva bygger vidare. Med FRA, IPRED och Lissabonfördraget lägger man nya grunder för mer administrativ kontroll.
Liksom gamla tiders absoluta monarker sitter den administrerande klassen säkert. Man låter oss kasta en valsedel i en urna med jämna mellanrum, men den opacitet som präglar valförfarandet gör att ett insteg i den administrande kretsen med få undantag är ett livslångt karriärval. Att kontrollera och styra den administrade gruppen blir ett självändamål.
Man måste dock observera att det administrativa samhället inte nödvändigtvis är onskefullt. Det är snarare så att när administrationen uppnått en kritisk massa så blir processen självgående. Det finns ingen “grand plan”, utan bara individer och grupper som vill bita sig fast vid sina privilegier och maktmedel, hur små eller stora dessa än må vara, genom klia varandras ryggar. En favoritsysselsättning blir att administrera administrerandet.
Dagens ord är “Zostaniesz zasymilowany. Opór jest daremny.” – “Ni kommer att assimileras. Motstånd är meningslöst.”
1 Att jag desperat, och förgäves, letade efter ett öppet kafé för att råda bot min skriande koffeinbrist kan ha förvärrad intrycket.
2 Fast inte mer än att jag flyttar dit i januari…
Hej!<BR/>Ska du flytta till Franrike i januari? Hur länge stannar du där? Vad kommer att hända med dina intressanta kommentarer om det polska livet?<BR/>Hälsningar<BR/>Joanna
Ett halvår är det tänkt att jag skall stanna i Frankrike. Jag antar att jag kommer att fortsätta kommentera Polen (fast det har ju blivit lite dåligt med det på sistone) fast lite utifrån. Jag är ju trots allt ingift i Polen och skall tillbaka hit till sommaren igen. <BR/><BR/>Får väl blanda upp det lite med kommentarer från det fransk-belgiska gränsområdet. Fast franska kan jag ju än sämre än
Det är otroligt hur mycket bekant du har blivit för mig. Jag bor i Ditt hemland i norra Sverige och jag pratar om dig bland mina bekanta här uppe. Vissa frågar mig om jag känner dig personligen:)Här kan man prata om ensidig bekantskap. Tack vore dig Polen är närmare mig och det är alltid spännande veta hur du känner dig i mitt hemland. Pozdrawiam Joanna