I morse på radio var det debatt om huruvida förslaget om tio års obligatorisk grundskola är bra eller ej. Men jag börjar bli jäkligt trött på det eviga mantrat ”tänk på baaarnen”. Det är ett argument som används i tid och otid för att slå mot något man inte tycker om. Som nu; ”Obligatorisk förskola… nej det vill vi inte. Tänk på baaarnen!”; ”Homoäktenskap… Nej, usch! Tänk på baaarnen!”
Eftersom ingen kan argumentera mot att man verkligen måste tänka på barnen så hamnar motståndaren direkt i en försvarsställning. Men vem fan gjorde dig, i det här fallet Rossana Dinamarca (v), till uttolkare om vad som är bäst för barnen? Det är ett idotiskt nollargument som bara betyder att man inte har något bra argument över huvud taget i sakfrågan. Automatisk förlust!
PS För övrigt verkar det som om (v) aldrig kan diskutera någonting angående skolan utan att komma dragandes med betygskrämsel. Nu var det betyg i förskolan som var nästa steg. Don’t get me started…
Mer om: Skolpolitik, argumentation.
Känns som en idiotisk diskussion öht om det skall till ett extra år eller ej. Skolan är skit som den är idag och ett extra år kan aldrig lösa det.<BR/>Energin borde läggas på att styra upp skolan så ungarna lär sig något istället för att bara förvaras i ett antal år.
Lysande spaning – barnargumentet används i alldeles för många sammanhang, just när det råder brist på riktiga argument. Vilket leder till att de gånger det faktiskt är relevant att använda barn-argumentet så tas det inte längre på allvar, eftersom innebörden har devalverats till ingenting.