Jag gillar gatunamn. I olika länder finns olika namnkonventioner och i Polen är det långt vanligare än i Sverige* att gator bär mer eller mindre kända personers namn. Man kan lära sig mycket av vilka namn som förekommer. Så får man tex reda på att Kasprzaka, namnen anges i sin genitivform och kan därför se lite ovana ut, som Institutionen för fysikalisk kemi ligger på är döpt efter Marcin Kasprzak, polsk socialist i slutet av 1800-talet och bekant till Rosa Luxemburg. Många gatunamn är efter polska nationalhjältar som Generała Andersa och Emilii Plater eller andra betydelefulla personer i den polska historien tex Canaletta, och inte minst Jana Pawła II. Den sistnämnde är mig veterligt den ende som fått ge namn åt en gata redan innan sin död. Andra personer är mer eller mindre okända, som ovan nämnde Kasprzak. Det finns tom en gata i centrum som heter Kubusia Puchatka (Nalle Puhs gata).

Men man har inte bara personnamn till gatorna. En del gator är döpta med direkt hänvisning till historiska händelser som 3. Maja, Powstańców Śląskich (Silesienupproren) och Bohaterów Getta (Gettots hjältar). Många gator med sådana namn hette något annat under långa tider. Att en gata skulle vara döpt efter tredje-maj-konstitutionen var naturligtvis otänkbart under partitionstiden, men även under socialismen. Det är ju heller inte ovanligt att nya härskare byter namn på gator och orter. Huvudgatan i Łódż, Piotrkowska, hette Adolf-Hitler-Strasse under kriget. Annars kan man ju ta Chemniz (Karl-Marx-Stadt) eller varför inte Leningrad som exempel.

Naturligtvis har man i Warszawa också trista gatunamn som Wolska (i distriktet Wola) och Puławska (på väg mot Puławy), men andra namn som jag gillar är de mer prosaiska, eller i många fall poetiska, namnen såsom ulica Prosta (raka gatan). Man utelämnar oftast ordet ulica (gata) i namnet som underförstått. Andra namn av samma kategori är exempelvis Cicha (tysta), Długa (långa), Dobra (bra), Złota (Guldgatan, som är en av de “dyrare” gatorna i centrum) och Miła (trevliga). Det var för övrigt, kanske något ironiskt, i en bunker på Miła som en av gettoupprorets ledare Mordechai Anielewicz mötte sin död 1943. Han har naturligtvis också en gata, alldeles i närheten av Miła i det gamla gettot. I en park i korsningen mellan Anielewicza och Zamenhofa (esperantos skapare) står monumentet för gettoupproret, och i ett hörn till parken ligger Skwer Willi’ego Brandta som ett minne av det Warszawska knäfallet.

Fram med fler intressanta gatunamn! Är det något jag verkligen hatar så är det de där svenska tema-förorterna där alla gatunamn har gemensamt tema. Men ibland är namnen verkligen träffande: Mitt favoritgatunamn i Göteborg är Besvärsgatan, som är en jäkla jobbig backe jag var tvungen passera varje dag på väg till universitetet.

Välj vilket som helst av alla orden ovan som dagens ord.

*Guldheden med alla sina doktorer och systrar undantaget.