Nu när Tyskland är utslaget ur VM står det klart att också i år kommer pokalen att tas hem av ett land ur den romanska skråkgruppen. Av 18 fotbolls-VM sedan 1930 har inte mindre än 14 vunnits av spelare talande ett romanskt språk. Undantagen är tre gånger tyska segrar (’54, ’74, ’90) samt Englands seger på hemmaplan 1966.

Vad beror denna dominans av latinos (i vid bemärkelse) på? Kan det vara så att de bara är tillräckligt många? Enligt Wikipedia (länk ovan) talar ungefär 600 miljoner människor ett romanskt språk. Detta skall jämföras med engelskans 380 miljoner förstaspråkstalare och närmare miljarden totalt. När det gäller ekonomi och politisk styrka, som i OS-sammanhang är mycket viktigt (rika länder tar många medaljer), så svarar de romanska länderna för knappt 20% av världens BNP och de tenderar att hittas mestadels ganska långt ner på den ekonomiska stormaktslistan. De engelskspråkiga länderna har en andel på över 35%, låt vara att amerikanerna inte är så särdeles intresserade av det gröna fältets schack.
Å andra sidan är de romanska länderna jäkligt många, vilket ger dem många chanser att kvalificera. Genom åren är det dock endast fem fem av dem som vunnit, och ytterligare tre¹ som nått semifinal (Spanien, Portugal, Chile). Jämförelsevis har sex¹ (av totalt sett färre) germanskspråkiga länder nått semifinal.

Kanske är det helt enkelt så att det är mer jävlaranamma i spanskan än i engelska och tyska. Sveriges främsta chans till VM-guld ligger nog i en snabb språkreform.

¹ Kanske skall Belgien också räknas in, eller räknas som ett halvt land 🙂