Såg “Slaget om Alger” på Cinemateket igår. En ruskigt välgjord film om den franska kampen för att behålla Algeriet som koloni och arabernas kamp för självständighet. “Alger” är snyggt filmad, med en känsla så realistisk att man nästan är övertygad om att den måste vara en dokumentär, något som förnekas i förtexterna. Myllret av männsiskor i Kasbahn och på kaféerna i den europeiska stadsdelen är lysande framställda, och ibland är spänningen nästan nagelbitande.

Filmen har fått en renessans på senare år genom sin likhet med dagens situation där amerikanerna i Irak kämpar mot en motståndare som helt smälter bort i lokalbefolkningen. Också överste Matthieus användande av bryska förhörsmetoder (läs: tortyr) med motiveringen att ändamålen helgar medlen klingar obehagligt välbekant i skenet av den senaste tidens glimtar in bakom grindarna i Bagram, Abu Ghraib och Gitmo.

Interrogation becomes a method when conducted in a manner so as always to obtain a result, or rather an answer. In practice, demonstrating a false humanitarianism only leads to ridiculousness and impotence. I’m certain that all units will understand and react accordingly.

Så uttrycker sig (fast på franska) översten i Slaget om Algeriet, och det förlande är hämtat från en artikel i The New Yorker från november förra året. Några likheter någon?

[Cheney and Porter Goss, CIA Director,] argued that the C.I.A. sometimes needs the “flexibility” to treat detainees in the war on terrorism in “cruel, inhuman, and degrading” ways. Cheney sought to add an exemption to McCain’s bill, permitting brutal methods when “such operations are vital to the protection of the United States or its citizens from terrorist attack.”