Som en special till Oscarsgalan har Nature tittat på vetenskapen bakom några filmer 2005. Det handlar om filmer som Grizzly man, Världarnas krig, Proof, m fl. Artiklarna är korta och handlar mest om vetenskapligt synsätt, men fick mig att tänka på min egen syn på vetenskap i film och böcker. Jag var på ett föredrag på Fysikdagarna i Umeå i höstas om Hollywoodfysik. Där tar de upp vanliga “fel” i filmer som synliga laserstrålar och kulors fantastiksa rörelsemängd.

Jag retar mig ibland något vansinnigt på “ovetenskapligheter” i filmer. Jag talar nu inte om trivialiteter som rymdskepp som mullrar förbi eller liknande. Jag är en stor science fiction fan, och filmer som Star Wars och Alien är stor underhållning. Ganska mycket är “tillåtet” av estetiska eller berättartekniska skäl. Men ibland blir det mer än lovligt dumt.

Som i Star Wars I, när hela den anfallande droidarmén kontrolleras av ett enda rymdskepp, och när kontrollsignalen avbryts går droiderna sönder! Och varför alla dessa laservapen som ju inte verkar vara till någon nytta? In med några artellerigranater och en gäng Abrams-tanks (eller deras motsvarighet i en galax långt, långt borta). Eller som Ripley föreslår i Aliens “I say we take off and nuke the entire site from orbit. It’s the only way to be sure.” Överhuvudtaget är Star Wars krigföring en 1800-talsvariant med (hopplösa) laservapen. Det funkar (mestadels) i originaltriologin, för där finns humor och en okej story. I den nya serien blir det bara plågsamt.

Och bevara mig från Dan Brown! Jag störde mig så på Da Vinci-koden att jag inte vågat mig på Angels and Demons. En del av hans mumbo-jumbo kan jag acceptera som en del i en plot. Visst, ok då… men när den supersmarta (och naturligtvis supersnygga) kodknäckaren Sophie skall ge sig på en “bankomatkod”:

Ten digits. Sophie reluctantly calculated the cryptographic odds. Ten billion possible choices. Even if she could bring in DCPJ’s most powerful parallel processing computers, she still would need weeks to break the code.

Nej, det är ingen kod! Det är ett nummer! Du kan inte räkna ut det. Det går inte! Oavsett vilka datorer du har! Och Sophie måste veta det! Det här är bara Dan Browns egna misstag. Och efter vad jag hört om Angels and Demons verkar det som om den är än värre. Dess popularitet har till och med fått CERN att posta en förklarande text på sin hemsida* om vad som stämmer och inte stämmer i Browns bok.

Jag kan som sagt acceptera mycket för att det ser bättre ut eller ibland för att det funkar bättre så, t ex har de “jordisk” gravitation på Mars i den utmärkta Total Recall, men inte när det blir dumt för att författaren inte vetat bättre. Naturligtvis rekommenderar jag Insultingly Stupid Movie Physics.

* Som för övrigt bär texten “… where the web was born!“