ScienceNow skriver om ett nytt datorprogram som simulererar vikter hängade i kedjor för att beräkna stabila arkitektoniska modeller enligt principen om omvända kedjelinjer. Detta var en princip som utnyttjades av Antoni Gaudí när han konstruerade många av sina berömda byggnader.
Det hela bygger på att en upphängs kedja endast upplever sträckkraft, och inga skjuvande krafter. Sträckkrafterna omvandlas i en stenbåge till kompressionskrafter, och en båge utan skjuvningskrafter är en “säker” struktur. Principen för detta kände man redan i Mesopotamien. För lite matematik se t ex hit.
Vad som är nytt i den nya datormodellen vet jag inte riktigt, beräkna kedjekurvor är ju en ganska enkel uppgift för någon som läst grundläggande mekanik, och det sägs till och med i artikeln att “Similar particle-spring modeling is already used in computer animation, depicting, for example, clothes hanging on virtual characters such as Yoda in the last Star Wars movie”. I vilket fall som helst så är det lite roligt att leka med en java-version av programmet. Efter att nästan fått min gamla konstorsdator att skrika, har jag lyckas bygga några rätt tuffa strukturer.
Har för mig att samma typ av modell, eller liknande iaf, användes för att få fram formen för taket till <A HREF="http://www.informatics.sussex.ac.uk/users/bernhard/muenchen_n.jpg" REL="nofollow">olympiastadion i München</A>. Där man tagit fram ett tak som ser ut likt ytan på en såpbubbla uppspänd i ett antal punkter.
Såpbubblor minimerar ju arean mellan uppspänningspunkterna, så det kan ju vara en vettig modell att använda. Tufft ser det ju ut iaf.<BR/><BR/>Intressant om såpbubblor på http://www.maa.org/mathland/mathtrek_6_18_01.html