Nu när årets Nobelpristagare skall presenteras i veckan är spekulationerna i full gång. DNs Karin Bojs har tjuvlyssnat på Nobelkomittérna för att luska reda på vilka som tar hem de naturvetenskapliga priserna.

I fysik tycker hon att priset borde gå till Alan Guth och Andrei Linde för inflationsteorin, men hon kastar in ett andrahandsförslag om COBE-satellitens upphovsmän Smoot och Mather. Jag har själv satsat mina pengar på inflation i flera år nu i gruppens årliga “Nobel sweepstake”, och så också i år. Möjligen kan inflationen ha en nackdel som priskandidat i och med att Crafoordpriset 2005 gick till James E. Gunn, P. James E. Peebles och Martin J. Rees, ”för deras bidrag till förståelsen av universums storskaliga struktur”. Å andra sidan kanske det talar mot Bojs COBE-gissning och tiltar oddsen till fördel för teoretikerna Guth och Linde. En annan tänkbar kandidat som det talas mycket om är de erbiumdopade optiska fiberförstärkarna som möjliggjort de höghastihetsfibernätverk som ligger till grund för vår tids kommunikationsrevolution. Där skulle jag lägga min back-up-insats.

I kemi är Karin Bojs inne på ett pris till Sumio Iijima för upptäckten av kolnanorören (carbon nanotubes) 1991¹. Nanorör är ju ett synnerligen hett forskningsområde och flera lovande applikationer förutspås/dröms om inom såväl materialvetenskap som elektronik. Nanorören ser ju ut att ha en mer lovande framtid än det föregående mirakelmaterialet fullerenerna. Jag tror inte på Iijima, inte för at han är japan som Bojs skriver, utan för att man vill undvika en kontrovers. Det är svårt att ge ett pris till Iijima utan att ta med Morinobu Endo som är en av de ledande forskarna inom nanorör. Han publicerade ett papper tillsammans med Oberlin och Koyama redan 1976 med tydliga bilder på nanorör². I abstract kan man läsa om att fibrerna

consist of turbostratic stacks of carbon layers, parallel to the fibre axis, and arranged in concentric sheets like the “annual ring structure of a tree”.

Endo och Iijima är inte goda vänner. De talar inte med varandra, men lyckade ändå tillsammans vara co-chair till en konferens i somras. Dessutom finns fina bilder på nanorör i ett ryskt papper³ från 1952. Jag tror att nobelkomittén håller sig borta från det getingboet och satsar på något helt annat. Vad vet jag inte. Har ingen koll på vad som är hett inom kemi.

¹ S. Iijima, “Helical microtubules of graphitic carbon.” Nature 318, 56-58 (1991).
² A. Oberlin, M. Endo, T. Koyama, “Filamentous growth of carbon through benzene decomposition.” J. Cryst. Growth 32, 335-349 (1976).
³ L. V. Radushkevich, V. M. Lukyanovich. “Structure of the carbon produced in the thermal decomposition of carbon monoxide on an irion catalyst.” Zhurnal Fizicheskoi Khimii 26, 88-95 (1952).

Andra bloggar om: Nobelpris, vetenskap, fysik, kemi, Pingat till intressant.se.