En sak som jag funderat över länge är KRAV-märkt, eller ekologisk, mat. Är den nyttigare? Är den bättre för miljön? Diskussionen dök upp i samband med en middag nyligen. Kanske är det bara för att alla talar så himla positivt om ekologisk och rättvisemärkt mat som min inbyggda “conventional wisdom”-skeptisism sätter in.

Nätet är nedlusat med sidor som slentrianmässigt verkar jämställa ekologiskt odlat med nyttigt. Ingenstans hittar jag några undersökninga som visar att detta faktiskt är fallet.

Än interessantare är naturligtvis frågan om ekologiskt odlad mat är bättre för miljön än “normalt” jordbruk. Frågeställningen togs upp i senaste numret av The Economist (Voting with your trolley (pren. krävs)) där man menar att

There are good reasons to doubt the claims made about three of the most popular varieties of “ethical” food: organic food, Fairtrade food and local food. People who want to make the world a better place cannot do so by shifting their shopping habits: transforming the planet requires duller disciplines, like politics.

Vad är då argumenten för ekologisk odlad mat, och argumenten emot. På KRAVs hemsida skriver man att man skall utforma verksamheten så att “användningen av naturfrämmande ämnen undviks”. Kort sagt–inget konstgödsel. Konstgödning framställs ofta av fossila bränslen och en minskning skulle leda till mindre bränsleförbrukning och mer “naturligt gödsel”. Men, det leder också till mindre intensiv odling och följdaktligen att mer areal kvävs för odling. En biokemist i Edinburgh menar också att organisk odling kräver mer energi eftersom avkastningen är lägre och man håller ogräs borta genom att plöja mer. KRAV skriver också att man skall minimera användningen av energi. Det kan faktiskt betyda att det är bättre att köpa spanska tomater och köra hit dem i lastbil, istället för svenska tomater som odlas i drivhus.

Ett annat krav är att man inte skall använda GMO-produkter. Men att kategoriskt döma ut GMO tycker jag är att ta i för mycket. Jag tror att det finns stora förbättringar att vinna inom jordbruket genom gen-modifiering. Ta bara exemplet med den giftfria bomullen som rapporterades för ett tag sedan. Skulle det fås att fungera ordentlig skulle det kunna bli en verklig förbättring.

När det gäller rättvisemärkt mat så har jag inte tänkt så mycket på det. Mestadels i linje med: “Det låter väl bra, men rättvist kaffe är inte lika gott som Mollbergs”. I Economist-artikeln skriver man

What about Fairtrade? Its aim is to address “the injustice of low prices” by guaranteeing that producers receive a fair price “however unfair the conventional market is” […] Who could object to that?
Economists, for a start. The standard economic argument against Fairtrade goes like this: the low price of commodities such as coffee is due to overproduction, and ought to be a signal to producers to switch to growing other crops. Paying a guaranteed Fairtrade premium—in effect, a subsidy—both prevents this signal from getting through and, by raising the average price paid for coffee, encourages more producers to enter the market. This then drives down the price of non-Fairtrade coffee even further, making non-Fairtrade farmers poorer.

Med allt detta vill jag inte säga att jag tycker att hela KRAV- och Fairtradekampanjerna är kontraproduktiva. Det finns br och dåliga drag i dem. Det man bör inse, som alltid, är att det inte är så enkelt att säga att ekologiskt=bra; “oekologiskt”=dåligt. Den överhuvudtaget viktigaste förändringen för att göra jordbruket mer rättvist är att slopa den rika världens (och framförallt EUs) tullmurar mot varor från tredje världen och det vansinniga jordbruksubventionerna. Det går dock stick i stäv mot stora delar av miljörörelsen som är anti globalisering och förespråka lokal produktion även då detta inte nödvändigtvis är bättre.

Andra bloggar om: KRAV, miljö, jordbruk, energi. Intressant?