Som jag skrev för några dagar sedan skulle The Economist ägna en del av kommande nummer till en överblick över klimatfrågan. Det numret är nu ute, och det är en rad välskrivna artiklar som rekommenderas till alla med intresse i frågan. Överblicken inleds med en ledare som konstaterar att då vår planets klimatsystem är oerhört komplext och svårmodellerat så har förutsägelserna om framtidens klimat haft så stora onoggrannheter att de varit av begänsat värde för “policymakers”. Men, skriver man, sedan IPCC:s senaste rapport för fem år sedan “har vetenskapen gått mot ett konfirmerande att något allvarligt är på väg att hända”. Man menar att trots den kvarvarande osäkerheten så tycker man att

the chances of serious consequences are high enough to make it worth spending the (not exorbitant) sums needed to try to mitigate climate change.

Och här kommer man in på en av de mest intressanta delarna i överblicken, en artikel med titeln “Dismal calculations” (endast för prenumeranter) om “ekonomin med att leva med klimatförändingar eller att lindra dem”. Det är en aspekt som sällan kommer fram i diskussionen om klimatet. Vad kostar ett förändrat klimat, i dollar och socialt. Och minst lika viktigt, vad är kostnaderna för att mildra klimatförändringarna. Om klimatförutsägelser är svåra, så är kostnadsberäknar om möjligt ännu svårare. För det finns vinster med ett varmare klimat: Mer odlingsbar mark t ex i Ryssland, och lättare att utvinna de stora naturtillgångarna fär, men samtidigt kommer stora delar av Afrika att få det mycket svårare. Olika modeller ger olika förutsägelser, men någonstan mellan 0,1 och 3% av världens BNP bör man räkna med. Den kostnaden skall ställas mot kostnaden för en lindring av effekterna av växthusgasutsläppen. Set låter kanske som en enkel ekvation att miljontals människors hem i t ex Bangladesh måste räddas till varje pris, men följande paragraf är tänkvärd:

After all, the reason why Bangladesh is so vulnerable to a one-metre rise in the sea level is not just its flatness; it is also its poverty, as a result of which too many of its people live on subsistence agriculture around the Bay of Bengal. If Bangladesh were South Korea, more people would be working in offices and factories and living in cities. The best protection for Bangladesh, in other words, is development. And anything (including climate-change mitigation) that reduces the global rate of economic growth is likely to slow development in Bangladesh, thus making the place more vulnerable to climate change than it otherwise would be.

Mot detta kan man ställa försiktighetsprincipen, som uttrycks i artikeln så här:

[M]itigating climate change becomes correspondingly more attractive […] partly through economics—that the consequences of not taking action may be so catastrophic that normal economic growth cannot be assumed—and partly through ethics—that the interests of future generations are worth as much as those of the current one.

Det kan tyckas att det är väl krasst att prata ekonomi när det möjligen är planetens framtid det handlar, och visst är det så. Men samtidigt är det ju så verkligheten ser ut. Vi vill ha våra plasma-TV-skärmar och våra solsemestrar, och det vill två miljarder kineser och indier också. Så att säga till dem att “Tyvärr, vi körde planeten åt helvete så nu kan ni inte få nya kylskåp, som vi.” är inte realistiskt. Faran är att i känslomässiga frågor som denna kommer de som förespråkar rationalitet att hamna i underläge under de mest passionerade ideologerna.

Artikeln i The Economist avslutas

Global warming poses a serious risk, and the costs of mitigation are not so large as to be politically unthinkable. Mitigation is better done gradually than swiftly, because the faster it is done, the more it will cost. That said, the economics of the subject are too uncertain for policymakers to lean heavily upon them, so in the end it will be the politicians who decide.

När jag ändå är inne på tänkvärd läsning om klimatet kan jag också passa på att rekommendera den nyligen bortgågne Nobelpristagaren Richard E. Smalleys artikel “Future Global Energy Prosperity: The Terawatt Challenge“¹ där han bland annat tar sig an både biobränsle och vätesamhället.

¹ MRS Bulletin 30, 412-417.
Andra bloggar om: klimat, global uppvärmning, politik, ekonomi, vetenskap. Pingad till intressant.se.