Att is är halt återupptäckte jag med all önskvärd tydlighet i morse när jag med en piruett värdig OS-konståkningen stod på ändan på väg till jobbet. Men varför är is halt? Jag har alltid hört att det är för att isen smälter under skridskon för att trycket sänker smältpunkten. Med lite eftertanke inser man att det inte kan vara sant. Jag slant trots att jag inte hade några skridskor. Låt vara att ett par slitna Doc Martens inte har så mycket greppmönster, men yta har de. I NY Times hittar man en artikel som rör just denna fråga, och svaret är att den exakta orsaken till isens halkighet fortfarande är under diskussion.

I huvudsak finns två, inte nödvändigtvis motsägande, förklaringar till att is är halt. Den ena teorin menar att det är friktionen mellan (skrid)skon och isen som smälter ett tunt lager på ytan och som sedan fungerar som glidyta. Klart är nämligen att våt is är hal, det är varför man slinter på kall is, som är torr, mysteriet gäller. Den andra förklaringen går ut på att isen kanske inte alls är torr. Elektrondiffrationsexperiment vid Berkley visar nämligen att isens ytlager, även vid väldigt låga temperaturer, är åtminståne “halv-flytande”. Det är detta lager, som beror på avsaknaden av grannar i ytlagret, som gör isen hal.

Nu finns invändningar mot båda förslagen: T ex varför kan man halka när man står still, då finns ingen friktion som smälter isen. Mot effekten av det intrinsiska ytvätskelagret talar bland annat lagret tjocklek, som anses alltför sliten för att kunna ha någon egentlig påverkan på friktionen, samt AFM-mätningar av den mikroskopiska friktionen hos is, som visar att (torr) is inte alls är särskilt hal. Kanske är det som ofta, att sanningen ligger nånstans mitt emellan*.

* För att citera Tage Danielssons Grallimatik, Struntpratets fysiologi och teknik.