Så, nu är filmfestivalen slut för min del. Två filmer till blev det i slutet av veckan. Gå och se i fredags som var en riktigt tung sovjetisk film från andra världskrigets Vitryssland. Folk bändes levande, massakrerades, byar förintades… Titeln kommer från uppenbarelseboken* där Johannes uppmanas att se apokalypsen och berätta för människorna vad som kommer att ske. Det är det vi ser i filmen, apokalypsen! När filmen, efter två och en halv timmars misär, slutade hördes en ljudlig suck av lättnad i salongen.

Den sista filmen, på söndagen, var av trivsammare sort. En feel-good-film om några kvinnor i östra Berlin som kämpar med arbetslöshet, rödvin, karlar och barn. Ronald är den självupptagne lastbilschaffisen som i det närmaste flyttar in hos den sköna Nike (Nadja Uhl). Han verkar vara en rätt hopplös typ, men han “är så maskulin” att han charmar byxorna av kvinnor över hela Tyskland (fråga inte mig hur det går till?). Nåväl, trots vissa deppinslag även här, men ljusår ifrån ovanstående, är det en rätt trivsam rulle.

* Inte för att jag vill kränka någons religion, men Uppenbarelseboken låter ju mer som en beskrivning av en svår snedtripp än ett gudomligt meddelande. “Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon […]”