Nu, när sanktioner är införda mot Nordkorea och sanktioner mot Iran fortfarande debatteras, är det många som diskuterar sanktioner som sådana. Godmorgon Världen hade häromsistens ett reportage om sanktioner, och i förra veckan kunde man i The Economist läsa en intressant artikel om de få lyckade och fler mindre lyckade dito. En uppenbar risk med sanktioner är ju inte bara att en ofta redan plågad befolkning riskerar att drabbas hårdast, utan att det, som är uppenbart i fallet Kuba, öppnar möjligheten för en ledare att lägga skulden för landets problem på en utomstående fiende. Detta sammanfattas väl i citatet från den polska regeringens talesman Jerzy Urban, som svar på att Reagan infört sanktioner mot landet under krigstillståndet 1981-82:
Rząd się wyżywi.
Översatt blir det ungefär: Regeringen kommer att nära sig (eller mata sig eller ta hand om sig). Det säger ganska mycket om hur svårt det är med effektiva sanktioner.
Andra bloggar om: politik, sanktioner, Nordkorea, Polen.
Samtidigt har man ju börjat gå ifrån mer generella sanktioner där det är möjligt. I fallen med Zimbabwe och Vitryssland har man infört sanktioner direkt mot de styrande, t.ex. reseförbud och frysta tillgångar. <BR/><BR/>Men det är förstås inte oproblematiskt det heller. Dels kan det vara för lite, det har ingen större effekter, och dels så kan de ändå skylla på sanktionerna. Vill minnas att