I morgon är det dags igen. Ansökningarna till Vetenskapsrådet (VR) skall in. Det betyder så klart bråda dagar, för ingen har väl någonsin varit ute i god tid med att lämna in, vare sig det gäller läxor, hemtentor eller ansökningar.

För oss med utländska forskningsledare gäller det att gnugga geniknölarna lite extra. Ansökningarna skall ha en populärvetenskaplig sammanfattning på svenska. Det är svårare än man kan tro att översätta sin forskning till svenska. Så mycket av kommunikationen på jobbet sker ju på engelska och många uttryck smyger man med på engelska även i svenska samtal. Tex uttryck som “in the bulk”, “nucleation particles” är svåra att översätta snyggt, liksom engelskans staplade substantiv* “time-resolved imaging photoelectron spectrometer”. Det går, men låter väldigt avigt. Svenskans, liksoms tyskans, sätt att sammanskriva ord gör att man kan få långa fina ord**. Smaka på laserdesorptionsflykttidsmasspektrometer!

Samtidigt funderar man över det där med språk. Ju mer vi anpassar oss till engelska, desto fattigare blir vår svenska vokabulär, men inte till priset av en adekvat engelsk dito. De flesta svenskars engelska faller långt under den av en medelmåttig modersmålstalande engelsman, något som lysande poängteras av Berglin. Dessutom visar det ju sig att den som arbetar på ett annat språk än sitt modersmål faktiskt gör sämre ifrån sig än annars. Jag har dock svårt att se riktigt vad man kan göra åt det. Sluta publicera i engelskspråkiga tidskrifter och sluta prata med chefen?

* Skräckexempel från Avigsidan: “System Logging Service error-log device driver entry alert notification buffer”
** Som Mark Twain skriver i The Awful German Language: “These things are not words, they are alphabetical processions. And they are not rare; one can open a German newspaper at any time and see them marching majestically across the page […] Of course when one of these grand mountain ranges goes stretching across the printed page, it adorns and ennobles that literary landscape”