Efter en tids bortavaro från bloggandet (en konferens i stan var orsak till det) så inser man att vi återigen hamnat i en situation där endast ett ämne dominerar nyheterna.

Så många andra skriver vältaligt om Israels rätt att försvara sig, israelisk oproportionerligt svar, Hizbollahs förskräcklighet, Hizbollahs förträfflighet, eller alla andra aspekter på konflikten, att jag inte har mycket att tillägga. Min egen position ligger ganska nära det som en majoritet av folk omkring mig verkar tycka: att Israel har all rätt att göra det som behövs för att stoppa Hizbolla från att attackera israeliska civila, men att de skjuter sig i foten när de i en utdragen bombkampanj inte bara dödar hudratals civila libaneser (som till stor del inte riktigt uppskattar Hizbollahs krig mot Israel) och plågar hela den libaneiska befolkningen, utan dessutom ser till att knäcka det libanesiska samhället och ekonomin. Det är inte ett bra sätt att skaffa sig stöd och säkerhet.

Det påminner mycket om hur USA, efter 9/11, när de hade hela världens stöd tappade nästan all sympati genom en rad taktiskt felaktiga drag, med irakkriget som kronan på verket. Israel hade också stort stöd för sina inledande bombinsatser mot Hizbollah och t.o.m. för förstörandet av flygplaten i Beirut och en del annan infrastruktur, för att visa libaneserna att det kostar att tillåta Hizbollah att härja fritt, men med ökande antal civila offer, ökande ekonomisk förödelse i Libanon och ökande antal iraeliska misstag har Israel tappat den sympati världen hyste. Nu är det, rätt eller fel, Israel som ses som angripare.

Det är svårt att se hur en lösning kan komma till stånd snart. En vapenvila kanske kommer inom de närmaste veckorna, men ökat libanesiskt stöd för Hizbollah, ekonomisk katastrof i Libanon och möjligen ökad sekterism är inte en bra grogrund för en bestående fred.

Om en längre vapenvila kommer till stånd, är det helt nödvändigt att världen gör sitt ytterskta för att bygga upp den libanesiska infrastrukturen och ekonomin, och inte låta Libanon återigen dras in i ett långt imbördeskrig. T.o.m. Israel måste inse att det inte ligger i deras intresse.