Kom på mig själv att komma och tänka på det där med könsöverträndade handslag. Det var ett tag sedan nu Yasri Khan hamnade i blåsväder för att vägrat att ta kvinnor i hand. Handskakning är ju en gammal hälsningsritual i stora delar av världen och en symbol för tillit och respekt. Därför ser vi väl den könsseparerade handskakningen som främmande och respektlös.

Själv är jag inte så handskakande. Jag föredrar att hälsa med en nick eller en lagom avig halvvink, men det är ju inte så att jag direkt undviker att ta någon i hand.

Inte så vanligt här
Foto: Tom Britt

Här i Polen gör handskakande mig dock ofta lite obekväm. Det handlar om situationen när man träffar en blandad grupp män och kvinnor som man känner väl, men som inte är nära vänner (t ex kollegor). Män tar män i hand! Kvinnor tas oftast inte i hand, såvida det inte är en ny bekant och man presenterar sig, då är handslaget givet. Länge var handkyssen kutym, men den ses nu som extremt gammalmodig, och i och med att Kaczyński envisas att nonchalant kyssa kvinnor på hand är handkyssen numera toxisk (och då menar jag inte bara ur ren hygienisk synvinkel) utanför PiS kärntrupper. Är man närmare vänner är det kindpussen som är standardhälsningen*. Fast oftast bara en sida, så man slipper i alla fall det franska problemet med hur många gånger.^†

I alla fall, det som händer är att en man som kommer till gruppen säger hej, och tar alla män i gruppen i hand medan kvinnorna i princip förbises. Själv tycker jag det känns väldigt obekvämt och kvinnliga arbetskamrater medger att det inte känns så kul, men försvarar beteendet med att det är tradition. När jag, som representant för det dekadenta Västeuropa med genderideologi, feminism och Gud vet vilka andra hemska åkommor, försöker jämlikt hälsa på alla händer det (pun not intended) ofta att jag blir tafatt stående med utsträckt hand för att kvinnorna inte förväntar sig att någon skall räcka dem handen. Som sagt, en svensk halvvink med nickning eller höjda ögonbryn är helt klart att föredra. Om inte annat så känner sig alla lika ignorerade.

* Mellan man-kvinna och kvinna-kvinna. Vid en del speciella tillfällen, t.ex. när någon gifter sig är det vanligt att även män kindkysser brudgummen. Fast ärligt talat är kindpussar också svåra. Jag har så svårt för att känna när man är så nära att man kan övergå till kindpussen…  jag har mild ångest över gråzoner i det sociala livet. 

^† Det gäller ju i allra högsta grad när man bor i en universitetsstad. Antalet pussar (i Frankrike) är ju regionsberoende, men med en massa inflyttade människor får man ändå ingen ordning på det.