Vad är det som gör folk så arga på PiS? Är vi helt enkelt bara dåliga förlorare? Eller ligger det något annat, djupare bakom?

Det var en lång twitter-tråd (läs hela!) av Ben Stanley som hjälpte mig att sätta tummen på det som gnagt länge:

This is a classic example of reading the situation backwards. The Polish government has been pursuing a populist course since it came to 1/x pic.twitter.com/CssZ45foEf

— Ben Stanley (@BDStanley) December 15, 2016

PiS gick inte till val på ett radikalt program. De gick till val på en visserligen ekonomiskt populistisk plattform, men de mest splittrande personligheterna, som Błaszczak, Macierewicz och partiledaren Jarosław Kaczyński själv ställdes i bakgrunden, och istället skickade den nästan helt okända Beata Szydło fram som premiärministerkandidat. Det ekonomiska programmet lovade runt till alla dem som inte fått så stor del av den goda tillväxten under åren under Medborgarplattformen (PO). Staten skulle stödja gruvindustrin, bönderna, sjuksköterskorna. Man skulle åter sänka pensionsåldern, som höjts till 67 år under PO, och flaggskeppet var 500+ – det, i förhållande till medelinkomsten, mycket höga barnbidraget som skulle ges till alla för att hjälpa barnfamiljer. Samtidigt hölls moralfrågor, som aborträtt, kyrkans ställning, “gender”-hatet och annat mestadels borta från valrörelsen. Visst, i Radio Maryja och andra religiösa media spred man sådana budskap, men det sågs mest som ett försök att hålla kärnväljarna nöjda. Tillsammans med en närmast öppen främlingsfientlighet (när flyktingkrisen nådde sin kulmen), och att folk tröttnat på PO efter åtta år och en rad (mindre) skandaler så vann PiS 37% av rösterna, många av dem sådana som inte tidigare röstat på det ärkekonservativa PiS, men som köpte den nya inriktningen. I och med att vänstern hamnade utanför parlamentet så räckte 37% till egen majoritet för PiS.

Den moderata framtoning försvann i princip dagarna efter valet när hela den gamla PiS-nomenklaturan, inklusive Błaszczak, Macierewicz och Ziobro, fick ledande regeringsposter. Kaczyński har ingen officiell position i regeringen, men alla vet att han är den verkliga makten i Polen. Varken premiärminister Szydło eller president Andrzej Duda gör någonting utan att först höra med Kaczyński. Mariusz Kamiński, som dömdes för maktmissbruk för sitt agerande som chef för anti-korruptionsbyrån under den förra PiS-regeringen, benådades av president Duda och tillsattes som samordnare för säkerhetstjänsten. Chefer i statliga företag har rensats ut och ersatts med PiS-folk och deras vänner, ofta helt utan kvalifikationer. (Vice forskningschefen för statlige energijätten PGNiG var tidigare innehavare av en kebabrestaurang och lokalpolitiker för PiS.) Man tillsatte fem egna domare i konstitutionsdomstolen (TK) och ersatte inte bara de två domare som PO försökt fuska in strax innan valet, utan även de tre tidigare PO-domarna som tillsatts lagligen. När TK vägrade godkänna de extra tre PiS-domarna körde man genom rekordsnabba nattmanglingar igenom en rad lagar som i princip kastrerade domstolen. När TK förklarade den lagen för okonstitutionerlig vägrade regeringskansliet (i strid med lagen) att publicera utslaget.

Nästa steg, i nya nattmanglingar, var att hamra igenom en medialag som ställde public service under direkt kontroll från regeringen. Sedan tvingades en lång rad journalister lämna sina positioner. Nya chefer tillsattes med Jacek Kurski, PiS-politiker och en stenhård ideolog, som chef för statliga TVP. Varje ny regering i Polen har påverkat TVP mer eller mindre, men ingen tidigare till den grad som nu skett. Efter medialagen har TVP förlorat varje antydan av oberoende och har i princip blivit ett talesorgan för regeringen. Under den här veckans protester har TVP helt okritiskt vidarebefordrat inrikesminister Błaszczaks barnsliga teori om att det var ett försök till statskupp.

“Fair and balanced”. Den privata kanalen tvn24 skriver “Protest framför sejmen”. Statliga TVP kör rubriken “Försök att destabilisera landet”.

Medialagarna och lagen om TK ledde till stora protester med tiotusentals deltagare över hela Polen. Protesterna den här gången har att göra med att PiS beslutat ändra reglerna för medias tillgång till sejmen. Enligt de nya reglerna skall endast ett fåtal ackrediterade journalister få rapportera från sejmen, och de får enbart intervjua ledamöter i speciella mötesrum, och får inte filma eller spela in kommittemöten. Med tanke på Kaczyńskis välkända småaktighet och långsinthet så är det kanske inte orimligt att tro att man gör detta för att på senaste tiden har en rad PiS-politiker filmats med att uppträda minst sagt oproffsigt i sejmen och blivit driftkuckus i press och sociala media. Troligare är att det är bara ytterligare ett steg i en kontrollmani där PiS vill kunna kontrollera vem som hörs och vad som rapporteras, även i privata media som man ständigt kritiserar för att de är opatriotiska och ledda av utländska intressen. De här nya reglerna kom också i hälarna på ett lagförslag som skulle ge staten och kyrkan förtur till tid och plats för demonstrationer och tvinga motdemonstrationer att hålla sig långt undan. Man hade helt enkelt nog, och när en gnista kom i form av talmannens överreaktion mot en PO-politikers protest mot inskränkningarna gick folk åter ut på gatorna.

Men PiS, och deras stödtrupper, sprider istället föreställningen om att demonstrationerna är organiserade av förra regeringspartiet PO för att de vägrar att acceptera att de förlorade valet. Ledaren för PiS-klubben i parlamentet, Ryszard Terlecki, hävdade att målet med veckans demonstrationer var att stoppa budgetomröstningen för att stoppa 500+. På samma sätt har man motiverat lagen om TK; utan den hade TK stoppat 500+. Men det är ingen som demonstrerat mot regeringens (ekonomiska) politik. Jag tycker att den är helt vansinnig. Regeringen agerar rent grekiskt – genom att dela ut pengar till alla, pensionärer, barnfamiljer, bönderna, gruvarbetarna, (Fader Rydzyk) samtidigt som man sänker grundavdraget på skatten lägger man upp för en rejäl ekonomisk baksmälla. Men, det är en regerings rätt att vara idiotisk. Man genomför de löften man valdes på.

Vad man däremot inte valdes på är att undergräva konstitutionen. Vi har en situation där landets de facto ledare (stats- såväl som regeringschef) inte kan utkrävas något ansvar eftersom han inte har någon officiell position. Vi har en justitieminister som gjorts till överåklagare och som använder den positionen till personliga vendettor. Vi har den ohejdade nepotismen* när det gäller de statliga företagen. Det är det folk protesterar mot. Det är därför vi är arga!

* Fast det är bara nepotism när PO gjorde det (i mycket mindre skala), PiS anställer pålitliga förmågor, som någon uttryckte det på twitter.