I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna…

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken “Mot Tripoli!”. Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med “folkmilis” och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline “Friheten har alltid ett pris”. Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser “nya” ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek – den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.