I Warszawa finner man idag ett överflöd av flaggor; på varje buss och spårvagn, på varje offentlig byggnad, i snart sagt varje gatuhörn hänger Polens rödvita och Warszawas rödgula flaggor sida vid sida. Anledningen är firandet av Warszawaupproret. Det är idag 65 är sedan upproret och det firas med att klockan 17:00, Timmen W när upproret inleddes, ljuder sirenerna i Warszawa, bilar stannar på gatorna och man håller en tyst minut. När detta pågår befinner jag mig på landet hos babcia.
Men år för år har upproret blivit mer politiserat, mer officiellt. Det brukade vara en ganska privat angelägenhet, för de upprorsmän som fortfarande levde, för deras anhöriga och för Warszawabor i stort. Upprorsmännen brukade besöka sina fallna kamraters gravar, eller monumentet Gloria Victis på krigskyrkogården. Men sedan socialistsystemets fall, under vilket hemarmén officiellt sågs som misstänkta – upproret riktade sig såväl mot de tyska ockupanterna som den kommande sovjetiska ockupationen, har firandet antagit alltmer politiska dimensioner. Detta har mycket med president, och före detta borgmästaren i Warszawa, Lech Kaczyński att göra. I hans nationalistiska framtoning passar firandet av upprorets hjältar perfekt. I år har han även föreslagit att den 1 augusti skall göras till officiell helgdag för minnet av upproret. Men kanske har man nu gått för långt. Bland de få kvarvarande upprorsmännen har det framställts önskningar att man inte skall ha en stor mottagning på kyrkogården utan att de skall kunna besöka gravarna i lugn och ro. Hanna Gronkiewicz-Waltz, Warszawas nuvarande borgmästare har därför undanbett ett officiellt firande på kyrkogården, men Kaczyński meddelande att Timmen W kommer han att befinna sig vid monumentet och lägga ner en krans. Han bjöd även in premiärminister Tusk och andra partiledare att delta. Senatens talman Bogdan Borusewicz har avböjd att delta och menar att efter att lyssnat på upprorsmännens önskan är det självklart att han inte kommer dit. Han förkastar även idén om att göra dagen till helgdag. Opinionsundersökningar visar att en majoritet vill att det skall vara en helgdag, men om man i princip frågar folk “vill du ha en extra dag ledigt mitt i sommaren?” är det kanske inte så konstigt att många svarar ja.
Själv är jag bara mer och mer trött på hur vissa polska politiker ständigt måste lyfta fram historien – historiska hjältar, nederlag, segrar (fast av den varan finns det inte så många) och förorätter. Visst, man skall inte glömma historien, men det betyder inte att man måste leva i den.
Dagens ord är Godzina W – Timmen W.
Andra bloggar om: Polen, historia, Warszawaupproret, andra världskriget.
det kan tyckas så…men dessa krig, oförrätter, har påverkat Polen enormt, tex. alianternas svek mot Polen när de förhandlade med Stalin om den nya efterkrigsordningen, <br />Polen gavs bort till Stalin, <br />och det tidigare sveket av Frankrike och England som ingick med Polen en militär allians men gjorde inget när Hitler anföll Polen, man ville inte heller hjälpa upprorsmännen i Warszawa, <br
förjugenhet bland västmakter angående Katyn folkmordet, och ännu värre dagens ryska politik, då deras högste militäråklagare säger att det var tyskarna…<br /><br />England som tillskriver sig själv lösningen av enigma koden,(avgörande för utgången av II världskriget) man nämner inte ens de polska matematiker som faktiskt knäckte enigma, de tom byggde en egen enigma, som visade sig vara en exakt
Jo, jag vet hur mycket historien påverkat Polen och hur många gånger landet varit i kläm mellan sina starkare grannar och deras intressen. <br />Men jag tycker fortfarande att politiseringen av historien är tragisk. Tyvärr har få personer varit så glada i att använda historien som slagträ i personliga bataljer som den nuvarande ankan i presidentpalatset.