De polska varven har stora finansiella problem. Så stora att de polska regeringarna sedan 2004 understött dem med minst 5 miljarder złoty. Stödet räknas dock enligt EU som olagliga subventioner som förvrider konkurrensen. Den polska regeringen har varit under tryck att presentera någon form av privatiserings- och omstruktureringsplan som kan motivera utläggen. Om inte en trovärdig plan kan läggas fram kommer varven att tvingas betala tillbaka subventionerna, något som med största sannolikhet skulle leda till att de går bankrutt.

Detta är naturligtvis ett stort problem i Polen där varven, i synnerhet då det var där Solidaritet startade, har ett enormt känslomässigt värde. Regeringen Tusk har därför begärt ytterligare tid för omstrukturering. Nu har Europakommissionen gett Polen ytterligare två månader att ordna privatisering av varven i Szczecin och Gdynia. Skatteminister Grad hävdar att det finns flera potentiella inversterare och att förhandlinga kommer att inledas i september, en vecka innan kommissionens slutdatum.

Ingen vill naturligtvis att varven skall läggas ner, inte minst varvsarbetarna som hotar med demonstrationer och strejker. Men om varven i Polen är symbolladdade kan man med fog hävda samma sak om göteborgsvarven eller Kockums i Malmö som nu bara är skuggor jämfört med sina storhetsdagar. Visst gjorde det ont i göteborgska hjärtan när varven såldes och omstrukturerades, men staden överlevde. Att fortsätta hålla de polska varven vid liv med konstgjord andning är varken en långsiktig lösning eller bra för städerna som håller fast vid ett föråldrat luftslott.

Dagens ord är stocznia – varv.

Andra bloggar om: Varv, industri, ekonomi, EU, Polen.