Förberedelserna inför det förestående bröllopet fortskrider. A, mj:s blivande maka, är, om inte en god katolik, åtminstone en som tycker att bröllop, traditionsenligt, skall hållas i kyrkan. mj, som god ateist, hade kanske föredragit en borgerlig vigsel, men för familjelyckans skull blir det en vandring fram till altaret som gäller.

Nu skall man dock inte tro att man bara traskar iväg och gifter sig… Nejdå, vi har här att göra med världens mest konservativa och byråkratiska organisation: den katolska kyrkan. Då mj inte är god katolik är det första som behövs ett tillstånd från biskopen att gifta sig. Införskaffandet av ett sådant innefattar frambringandet av två vittnen som svär, med handen på bibeln*, att mj inte tidigare ingått kyrkligt äktenskap. Därtill måste mj lova att han inte har några “homosexuella tendenser” och att han inte anser abort skall användas som preventionsmedel.

Efter detta är det dags för “Förberedelse för det äktenskapliga sakramentet” som består av tio möten där prästen förklarar viktiga saker. På programmet står:

1. Vem är Kristus för mig? – Ähum…
2 Kärlek i äktenskapet. – Behöver jag en präst till det?
3 Skapande och permanens av det äktenskapliga bandet.
4 Ansvarsfyllt föräldraskap och befruktningens regler.
5 Vad betyder tro? Vad betyder det att vara kristen? – Well, you tell me…
6 Kallet till trossamfundet. Kyrkan det är vi. – Inte jag!
7 Barn och skapande av en undervisningsmiljö. – Japp, men inte som ni tror.
8 Att forma familjelivet (religion, organisation, tradition).
9 Gud vill rädda oss i kyrkan. – Rädda oss från kyrkan vore bättre.
10 Det äktenskapliga sakramentet och sakramentets liturgi.

Men vi hade tur! Då mj:s polska är något undermålig slapp vi delta i den ösregnslånga gruppundervisningen utan fick istället privat undervisning av prästen. Vi träffades fem gånger och han pratade mest om vad ett sakrament egentligen är och vad det innebär att gifta sig. (Man bjuder tydligen in Jesus i sitt liv… jodu.) mj hade lovat A att vara snäll och inte säga emot prästen.

Som sagt: det är inte bara att springa iväg och gifta sig. Jag som alltid klagat på de polska myndigheterna måste säga att vi möttes av en mycket sympatisk kvinna på Urząd Stanu Cywilnego. Myndighetskontakterna gick snabbt och lätt. Kyrkan däremot… men jag har upptäckt att det är rätt mycket folk som är förbannade på att kyrkan absolut inte ser det som sin uppgift att vara ett stöd för folk utan istället mest ägnar sig åt att banna dem som inte följer antedeluvianska principer. Vi blev skarpt tillsagda att vi borde flytta isär tills efter bröllopet. Då tog det hus i … och A förklarade för prästen att det skulle han inte lägga sig i.

Stay tuned, det kommer mera.

Dagens ord är małżeństwo – äktenskap..

* Det kunde ju varit med handen på “Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica” istället. 😉