Det finns vissa ämnen som man inte verkar kunna diskutera utan att diskussionen mycket snabbt förfaller i pajkastning, personangrepp, och byggandet av gigantiska halmgubbar som sedan med liv och lust huggs ner. Ett exempel som slog mig nyligen skillnader mellan kvinnor och män. En kommentar till en postning av Malin på Vetenskapsnytt gled direkt bort från ämnet och attackerade istället en halmgubbe. Nu är debatten där ändå snäll, jämfört med vad man hittar på mer livliga fora. I en diskussion om köndiskriminering inom forskningen, på Cosmic Variance, var det också många som slogs mot halmgubbar istället för att diskutera på riktigt.

Men det finns ändå tre ämnen (som jag följer debatter i: jag är tex inte intresserad av debatter om abort i USA) som inte verkar gå att diskutera alls; israel-palestina, evolution-kreationism och nykomlingen klimatet. Här urartar alla debatter blixtsnabbt. Debattörerna (för att vara snäll) har redan sina åsikter cementerade, och de är inte intresserade av att försöka övertyga någon med sina argument utan verkar istället vara ute efter att kamma hem poäng från sina supportrar. Ett tag var jag inne på att skriva kommentarer till folk som citerar t ex Competive Enterprice Institute som aktoriteter i klimatfrågan, men jag insåg att det inte skulle tjäna något till.

Det finns ett par olika former av argument som används flitigt i urspårade debatter. Ovan nämnda halmgubbar är ett vanligt exempel. Vanligt är också göra ovidkommande jämförelser som ställer motståndaren på samma planhalva som någon det är mindre smickrande att umgås med. Ett exempel kunde man hitta i veckan när Erik Svensson lyckades blanda in Augusto Pinochet i sitt utfall mot Anders Isakssons kritik mot utsläppshandeln. I sin extrema utsträckning är det naturligtvis nazismen som är allas favoritliknelse, något som på usenet gav upphov till Godwins lag. Det är hart när omöjligt att hitta en diskussion om tex Israel eller “gun control” som inte nästan genast attraherar sådana argument.

I debatter mot vetenskap, där det är svårt att angripa motståndaren direkt eftersom det kräver stora kunskaper och då vetenskapliga argument ofta är väl underbyggda, används ofta en annan teknik; man riktar in sig på en eller ett par punkter där teorin kan ses som svag, och försöker att få det att verka som om denna detalj är en avgörade faktor. Så kan man i princip sammanfatta hela ID-debatten, och stora delar av klimatdebatten.

I och med att dagens debatter sker mer utspritt på tusenstals bloggar och fora istället för på usenets alt.något.ämne blir trådar sällan så långa att Godwins lag behöver åberopas, men en liknande princip kan införas, där ovan beskrivna, och andra liknande, vulgoargument helt enkelt ignoreras. Svara inte trollen!