SVTs temakvällar är ofta intressanta, och i lördags blev det mer så än vanligt. Ett tema som ligger mig nära om hjärtat, förhållandet mellan vetenskap och religion, behandlades, och inte ur den vanliga mjäkiga kan-vi-inte-alla-tycka-om-varandra-stilen. Nej, man inledde med en riktig råsop, Richard Dawkins dokumentär Roten till all ondska? vars huvudtes är att religion och vetenskap inte kan samexistera fredligt, emedan religionen motsätter sig vetenskapens främsta verktyg; det ständiga ifrågasättandet¹. Visst kan jag hålla med Dawkins, jag är inte religiös och anser att inga “vettiga” skäl finns att tro på Gud, Allah, Shiva eller Zeus. Sant är att religionen ligger bakom många av de mest svårlösta konflikterna i världen, och många av dess förespråkare inte bara nöjer sig med att tro själva, utan försöker påtvinga alla andra deras värderingar. Men om nu en tro ger mening till folks liv, kan man då inte låte dem ha sin tro, ungefär som att låta folk tro att GAIS någonsin kommer att vinna allsvenskan. Jag tänker inte gå in och försöka förbjuda någon att tro, men tro måste vara privat. Enligt min mening bör inte (någon) religion ha en särställning enligt lagstiftning på något vis alls. Vi har yttrandefrihet, församlingsfrihet och tryckkfrihet; vi behöver inga lagar som skyddar religioner.

Och vad gäller påtvinga folk dess värderingar; kan man inte säga att vi ateister gör samma sak med vår “yttrandefrihetsfundamentalism”, vår tolerans och vår uppfattning att den vetenskapliga metoden är så överlägsen? Det tycker vetenskapsfilosofen Paul Feyerabend som står för en ödmjukare inställning hos vetenskapsmän att inte sätta sig själva på pidestal². Jag anser att naturvetenskapen metod att testa teorier, utsätta dem för experimentella försök och att kassera eller ändra de teorier som inte håller måttet³ är den enda vägen mot ny kunskap. Att hävda att bibeln är sann, ord för ord, får inget internet att fungera.

Tyvärr tyckte jag att diskussionen som fördes mellan Peter Sylwan och den katolske prästen var ganska undermålig. Mycket som sades var oinitierat. Mångdubbelt bättre diskussioner om evolution hittar man på t ex talk.origin eller Panda’s thumb. Jag tyckte också att den andra filmen var lite för snäll mot ID-anhängarna, och att de argument som ID framkastar har vederlagts tydligare än vad som gjordes här.

På det hela taget tyckete jag dock att det är positivt att SVT tar upp den här diskussonen, och kanske kanske kan det få några fler att motstå det så lockande argumentet “Teach the controversy”.

¹ Det ständiga ifrågasättandet skall dock inte tolkas som att allt behöver ifrågasättas hela tiden. En del saker, som evolutionen, är så väl underbyggda att förnekande bara är dumt.
² Även om Feyerabend i mångt och mycket blivit både feltolkad i många sammanhang, och tagit avstånd från en del av sina mest extrema ståndpunkter, t ex tanken om alla lärotraditioners likhet inför samhället.
³ Här anser jag dock att Popper, med sin falcifieringsteori, missar målet lite. Naturligtvis utförs den allra största delen av vetenskapligt experimenterande inte med den specifika avsikten att falcifiera teorier, utan det mesta görs av den enkla anledningen att vi kan och ingen har gjort det förut. Därmed inte sagt att teorier som inte håller måttet verkligen kasseras, och att alla vetenskapliga teorier verkligen måste kunna falcifieras.