Igår var jag på Dom spotkań z historią (Huset för möte med historia) och såg utställningen Amerykanin w Warszawie med bilder och filmer av den amerikanske fotografen och dokumentärfilmaren Julien Bryan. Bryan var den enda utländska journalisten i Warszawa under andra världskrigets första veckor i september 1939. Han visste att kriget snart skulle bryta ut, och när han oväntat blev färdig i förtid med reportage från andra delar av Europa så begav han sig till Warszawa där han ankom den 7 september bara för att finna att regeringen, alla utländska diplomater och reportrar lämnat staden. Han motiverade att stanna kvar med orden “vädret är vackert och jag är fotograf”. Hans verk, som publicerades i bland annat Life, inkluderar några av de mest kända bilderna från de tyska flygangreppen, t.ex. bilden av den 12-åriga flickan som förtvivlat gråter över sin döda syster. 

Hans journalfilm Siege visades också på biografer i USA som motvikt till den tyska propagandan och gjorde mycket för att påverka folks bild av kriget. 

Naturligtvis var det här utställningens tyngdpunkt låg. Men Bryan kom ofta till Warszawa och hans krigsbilder kontrasteras mot bilderna han tog under blomstringstiden 1936 och när han kom tillbaka för att dokumentera återuppbyggnaden 1946.

Dagens ord är nalot – flygangrepp.