Byns affär.

Spenderade helgen ute på landet hos babcia. Babcias by är nästan arketypisk för polsk landsbygd; byggd längs med en väg, 300 invånare, kyrka, två små affärer. Huvudsysselsättningen är jordbruk, mestadels småbruk, även om en del annan verksamhet kommit till bygden. En stor del av Europas champinjoner odlas i växthus i området, och det sysselsätter många. Under de senaste åren har man tydligt sett hur regionen utvecklas – till stor det med hjälp av EU-pengar. Det byggs nytt, renoveras. Det betyder så klart inte att man kommit bort från de problem som alla liknande byar brottas med; arbetslösheten är hög; befolkningen åldras, även om det i babcias by finns en hel del ungdomar; alkoholism är utbrett – lördag morgon utanför affären sitter alltid en grupp och ölar – andra dricker hemma. Men bilden är mycket mer positiv än för bara några år sedan.

Den gamla herrgården togs över av Röda armén till fältsjukhus -44. 1945 styckades ägorna upp och herrgården förföll. Sedan 50-talet är det byns grundskola.

 

En fin cykelled går över fälten och genom skogarna med informationstavlor om vilka djur och växter man kan få se på vägen. Leden verkar mycket sparsamt använd, men är utmärkt som en utflykt under dagen. Speciellt när det som den här sommaren varit dryga 30 grader långa tider. Då svalkar det åtminstone lite i skogen.
Följer man cykelleden till dess ände hamnar man till slut nere vid Bug, den stora floden som i söder är gränsflod mellan Polen och Ukraina och Polen och Vitryssland. Här har den svängt västerut och korsar östra Polen för att till slut flyta ut i Narew, strax norr om Warszawa.