Storebror Bodström var gäst i Ekots lördagsinervju (podcast) idag. Det är bra! Det visar att det finns en levande debatt om alla de övervakningsförslag som föreslås i lagförslag och utredningar. Frågan är om det hjälper? Inget oppositionsparti har ju stuckit ut hakan och sagt att de tänker göra en noggrann översyn av övervakningslagarna med integriteten i åtanke.

Nåväl, Bodström börjar bra med att hävda att effektiviteten i och fördelarna att brott klaras upp måste vara större än den “personliga integritet det alltid innebär […]” att gripa eller övervaka någon. Det är bara det att då Bodström verkar ta ganska lätt på den personliga integriteten så behövs det inte mycket för att det skall vara värt att offra lite av den…

Typiskt nog undviker Storebror att svara på varför ingen skall behöva “vara det minsta orolig” när det gäller missbruk av tvångsmedlen. Inte ens lite orolig behöver man vara, menar Storebror trots att det ju visat sig i t.ex. USA att polisregister med hemliga uppgifter läcker som såll, och att sjuksköterskor ju plockade ut exempelvis “Blommans” sjukjournaler ur registret utan tillstånd. Vagt prat om “ökad parlamentarisk kontroll” är inte särskilt övertygande. Att vi sedan skall betro SÄPO förebyggande avlyssning såg inte Bodström som ett problem trots decennier av IB-skandaler och olaglig övervakning. Den läxan har vi lärt oss, nu kan vi lita på dem… jodu, tjenare.

Nej, Bodström lyckas inte övertyga heller nu att ingen behöver oroa sig det minsta, att myndigheterna alltid är goda och att ingen kommer att kunna missbruka det hav av information som kan tänkas bli tillgängligt. En intressant artikel om den gode Bodström av Åsa Linderborg och Erik Wijk publicerades i Aftonbladet i veckan.