Via Vetenskapsnytt hittade jag Vetenskap och Allmänhets undersökning (pdf) om svenska folkets attidtyder till vetenskap och forskare. Malin skrev bra om undersökningens frågor om ovetenskap såsom ID och astrologi, men det var också något annat som slog mig gällande svaren.

Det handlar om folks uppfattning av vetenskap som synonymt med teknik. Det jag tänker på är frågan om folks uppfattning av olika områdens vetenskaplighet. Där hamnar medicin på att 94% av de tillfrågade tycker att det är vetenskap. Men var anser de 58% som inte tycker samma sak om historia att det ämnet platsar. Likaså är det slående att kemi och materialvetenskap hamnar så långt efter medicin i vetenskaplighet. Jag tror att folk ser vetenskap främst som utvecklandet av ny teknik, må det vara medicinteknik eller nanoteknik. Men att kemi hamnar så långt bakom hör ju då samman med att man egentligen inte vet vad en kemist gör. Stora delar av medicinen är ju ren kemi, men det är ju inte så sexigt att publicera syntesen av en ny molekyl, hur viktig den än må vara, som att tala om det nya läkemedlet som kommer ur den sedan.

Till viss del hör det ihop med folks (även om det var en mindre andel) tro på astrologi eller ID som vetenskap. Man har helt enkelt aldrig i skolan diskuterat vad vetenskap är. Jag menar att histora i lika hög grad som medicin är vetenskap. Ämnena må vara olika, men den grundläggande metodiken är liknande.

På samma sätt kan man relatera till svaren om att runt 40% tycker att man bara borde satsa pengar på “nyttig” forskning. Häri ligger återigen tanken att forskning skall leda till en ny produkt eller en ny teknik. Men det är ju svårt att definiera nytta. Är astronomi nyttigt? (Den allmänna) Relativitetsteorin kunde nog ses som en hopplöst teoretisk konstruktion, men nu används den för navigeringssystem. Är det “nyttigt” att veta något om vår historia? Det intresserar många i alla fall.

Och hur många har inte fått den svåra frågan från mamma: Vad är din forskning bra för då?

Andra bloggar om: vetenskap, forskning.