Var och såg den tyska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen) om det paranoida kontrollsamhället som var DDR. Det är en film inte bara om den totala kontrollapparaten, där ingen förseelse var för liten för för alltid ligga den misstänkte till last, utan också om hur systemet hänsynslöst utnyttjades av de styrande för att ge dem politiska eller privata fördelar.

Det östtyska ministeriet för statssäkerhet (MfS, eller mer känt som Stasi) är en av de mest vittomspännade kontrollstrukturerna genom historien. På sin höjdpunkt hade MfS runt 100.000 officiellt anställda och minst lika många inofficiella medarbetare eller informatörer, alltså kanske var femtionde vuxen människa i DDR. MfS kallades partiet svärd och sköld och hade det uttalade målet att veta allt.

Men även om filmen är en spelfilm, och även om den skildrar en tid och ett system som skiljer sig från det som vi i “den fria världen” lever i, så är det ändå en aktuell påminnelse om hur system tenderar att utnyttjas för syften de inte är tänkta för från början. Dagen efter jag såg filmen hade ekot ett reportage om oenighet i det borgerliga lägret om preventiv avlyssning av folk som inte är misstänkta för brott. Det är enligt min mening ett farligt steg i riktningen DDR. Att ingen misstanke finns öppnar för utmärkta möjligheter att missbruka systemet. Därmed inte sagt att en total övervakningsstat av formen DDR är vad som väntar. Men vi får inte glömma att utvecklingen har gjort att övervakning i stor skala kan ske mycket enklare och effektivare än för 20 år sedan. Med automatisk identifiering och lagring av data behövs inte längre hundratusentals personer för att utföra bevakningen. Lägg till saker som lagring av kontokortsinformation, fordonsrörelser, telefon- och internettrafikdata m.m. så behövs inte en misstanke idag. Informationen kan plockas fram när som helst, i all framtid. BBC publicerade nyligen en artikel “Britain is ‘surveillance society’“, vilket var slutsatsen från regeringens informationskomissionär. I en undersökning av Privacy International hamnar Sverige näst sist av alla EU-länderna när det gäller övervakning, beskrivet som “systematic failure to uphold safeguards”, följda endast av Storbrittannien. Om man ser hur det ser ut i England idag är det knappast Big Ben som är landmärket, utan CCTV.

De andras liv är en aktuell film om ett skrämmande förflutet, men som ger grund till tanke även om dagens samhälle.

UPDATERING: Tippstack till Magnus för länken till Anders R Olssons intressanta inslag i OBS den 16 november (30-dagars-arkiv).

Andra bloggar om: Övervakning, Bodströmsamhället, Film, Storebror. Intressant?