Som nybliven doktor förväntas jag nu ge mig ut i den stora världen och göra karriär, antingen inom akademien eller ute i “verkligheten”. Hyperorganiserade människor talar alltid om hur de planerade sin postdoc ett år innan disputation. Tog kontakt med intresserade grupper, sökte pengar osv. Själv vet jag inte ens om jag vill ha en postdoc. Forskning inom industrin kunde också vara intressant.

Men i alla fall så leder alla vägar dit via jobbsökande. I ett anfall av aktivitet (ok, ett anfall av att smita från skrivandet) så hittade jag i julas två jobb som jag ville söka. Då upptäckte jag att mitt CV var senast uppdaterat 2001. Nåväl, till slut fick jag väl sökt de där jobben, och blev t o m bjuden till Cambridge på intervju. Inga jobb dock. Sedan skrev jag. Och förberedde disputationen. Men nu, nu måste jag på det igen. Och det är JÄTTEtråkigt. Jag får ångest bara av att tänka på det… Visserligen har jag fått en viss respit genom att jag blir kvar ett par månader till för att avsluta ett projekt, men det betyder nog inte att jag skall skjuta ännu mer på jobbsökandet. Skriva personligt brev är vad de tvingas till i nionde kretsen!

Det här inlägget har ingen som helst poäng, förutom att låta mig smita från annonsläsandet en stund.