Hemkommen från, ett i min mening välförtjänt, påsklov ser jag att jag har blivit “taggad” av Malin på Vetenskapsnytt i en blog-meme om varför man bloggar. När jag såg frågan fick det mig att tänka efter lite… Ja, varför? På sätt och vis är det en blandning mellan exhibitionism, skrivlust och en obändig lust att diskutera. De som hängde i Hilbertrummet tillsammans med mig minns nog hur jag var den störande grabben som läste högt ur DNs kultursidor när jag hittade en intressant artikel.
I novellen “Why I write” listar George Orwell fyra bevekelsegrunder som till större eller mindre grad driver varje skribent. Dessa är:
- Sheer egoism
- Aesthetic enthusiasm
- Historical impulse (dvs viljan att se saker som de är och förklara och lyfta fram dem för eftervärlden)
- Political purpose
När jag läser den listan inser jag att 3 är absolut viktigast, inte för eftervärldens skull, men för lusten att förklara min syn på saker och diskutera dem. Detta är väl också anledningen att jag inte har ett fast tema på bloggandet såsom Malins renodlade vetenskapsblogg, utan helt enkelt skriver det jag känner för att skriva om.
1 är också viktigt, men kanske inte en direkt drivkraft i bloggandet (i så fall vore det ju ett fiasko, med tanke på mina blott 20-tal dagliga läsare, inte att förringa dessa dock).
4 gäller till viss del, fast mer som ett personligt ställningstagande än som ett försök att övertyga särskilt många. Man kan se det som en fegisvariant till att skrika i megafon på torget, skriva insändare eller ringa P1.
När det gäller det estetiska är det klart att jag försöker använda ett språk som jag tycker är läsbart men också intressant. Jag kan fundera länge på en viss formulering eller försöka hitta precis rätt ord. Kombinerat med en inneboende lättja blir resultatet tyvärr ofta halvdana formuleraringar som kanske duger, men som inte gör mig riktigt nöjd. Samtidigt öva man hela tiden sitt skrivande. Innan bloggandet skrev jag nästan ingenting. Nu händer det att jag går tillbaka och tittar i gamla inlägg och tänker “jäklar vilken bra fomulering jag fick till där” eller “hualigen vad taffligt skrivet”. Oftare det senare…
Om någon i länklistan känner sig hugade får de gärna svara.
"en blandning mellan exhibitionism, skrivlust och en obändig lust att diskutera"<BR/>Heh. Det är nog inte så långt från mina bevekelsegrunder, det heller… :-)<BR/><BR/>Tack för tipset om Orwells essä/novell, för övrigt. Den hade jag inte läst förut.