En ny lista på 500 ”inflytelserika kommunistkollaboratöter” släpptes i Polen i dagarna. Listan som utgörs av medlemmar i Demokratiska vänsteralliansen (SLD – Sojusz Lewicy Demokratycznej), det omdanade kommunistpartiet och förra regeringspartiet. Partiet står nu i opposition till det styrande Lag och rättvise-partiet (PiS – Prawo i Sprawiedliwość).

När det gäller hur Polen hanterat situationen med vad man skall göra med gamla kollaboratörer så har man nog valt sämsta möjliga lösning. I början av 90-talet var tanken att låta det förgångna vara och se mot framtiden. Detta sammanfattades i den ”tjocka linjens” politik som det formulerades av Tadeusz Mazowiecki från Solidaritet, den förste premiärministern efter socialistregimens fall. På senare tid har den politiken ifrågasatts. Men istället för att, som i Tyskland, öppna säkerhetstjänstens arkiv för allmännheten så han man valt att låta Nationella minnesinstitutet (IPN – Instytut Pamięci Narodowej) ta hand om arkiven. De skall endast finnas tillgängliga för forskningssyften. Problemen med detta är flera: Man vet att mycket av de uppgifter som finns i arkiven är felaktiga eller t.o.m. förfalskade, därför, menar man, är det inte lämpligt att bara öppna arkiven. Men IPN har inte hållit särskilt hårt i uppgifterna. 2005 släpptes Wildsteins lista på nätet, en förteckning med namn på folk som sades ha samarbetat med säkerhetstjänsten under socialisttiden. I och med att arkiven är hemliga finns misstankar om att regeringen kan utnyttja IPNs (IPNs ordförande utses av parlamentet) arkiv för politiska syften. Och visst har det varit en del konstigt vältajmade läckor från IPN, dock, måste sägas, inte bara under den nuvarande regeringen. Nu har vi alltså en ny läcka som publicerades i tidningen Rzeczpospolita, vars redaktör har band till regeringspartiet PiS.
IPN var också den myndighet som skulle hantera den föreslagna lustrationen som slogs ner av Polens konstitutionsdomstol.

Över huvud taget har hanteringen av ”kollaboratörer” varit usel i Polen. Kaczynskis, president och premiärminister, har talat för ett totalt öppnade av arkiven och straffande av kollaboratörer. En genomgång borde ha gjorts för över 15 år sedan, men nu är tiden för det förbi. Det bästa hade varit att infört en sanningskommission lik den som sattes upp i Sydafrika men det skulle gjorts då. Den tjocka linjen tillsammans med Jeffrey Sachs ekonomiska chockterapi fick Polen att snabbt ställa om mot framtiden, men det skapade också mycket osämja. Den nuvarande regeringens utnyttjande av IPN gör inget för att minska den osämjan utan är ett spel för att straffa politiska motståndare med såväl verkliga verkliga som dubiösa anklagelser.

Mer om: Polen, kommunism, politik.