I går firade man 63-årsdagen av Warszawaupproret. Klockan fem ljöd sirenerna, bilarna stannade på gatorna och stämde in med sina tutor. Under en minut stod huvudstaden stilla (nästan iaf).

Det var den 1 augusti 1944 som hemlandsarmén (Armia Krajowa) startade upproret mot den tyska ockupationsmakten. Man hade hoppats på stöd från den avancerande Röda Armén, men de sovjetiska krigsmakterna stannade upp och lät tyskarna ta hand om de upproriska. Efter 63 dagar av hårda gatustrider var upproret krossat. Hundratusentals polacker, de flesta civila, dödades och tillsammans med tidigare förstörelse låg 90% av Warszawas byggnader i ruiner.På warsawuprising.com finns en mängd bilder från upproret och foton som visar staden efteråt. Många ögonvittnesskildringar finns också nedtecknade, bland annat från tyska soldater som beskriver de grymheter som begicks av bland annat det ökända Dirlewanger-regimentet.

Tanken med upproret var att man hoppades på att den tyska armén skulle kollaps under trycker från Röda Armén och att man snabbt skulle kunna befria Warszawa och försvara den polska suveräniteten. Med tanke på de svåra förlusterna och det höga priset för nederlaget diskuteras det fortfarande bland historiker om det var värt det. Sådana tankar dryftades dock inte igår. “Det är väldigt svårt att lida en så stor förlust, men Polen skulle vara svagare idag om det inte vore för Warszawaupproret”, sa premiärminister Jarosław Kaczyński.

Dagens ord är Powstanie Warszawskie som natuligtvis betyder Waszawaupproret.