Peter Englund skrev för ett tag sedan ett blogginlägg där han beskrev den ”vita häxan” som ofelbart navigerade honom rätt genom Skockholm. Samtidigt uttryckte han vemod över att hans kunskaper i navigering med karta nu skulle vara föråldrade. Den tiden kommer när karta är lika omodernt som telefonkiosken, men vi är inte riktigt där ännu.
I vintras försökte vi med GPS-navigatorns hjälp att ta oss fram i Finnskogarna i norra Värmland. Det höll på att sluta i olycka. Navigatorn känner inte skillnaden mellan de mindre landsvägar man nödvändigtvis måste nyttja och de timmervägar som i bästa fall är framkomliga med fyrhjulsdrift. Till slut ville Daniel (så kallas han, den trygga brittiska rösten, som skall visa oss rätt) att vi skulle ta oss över en bro som inte stått på minst 15 år. Det slutade med att vi tvingades backa en kilometer genom skogen innan vi kom någonstans vi kunde vända.
En liknade upplevelse var igår när vi skulle ta oss fram i området runt Siedlce öster om Warszawa. Daniel ville ha ut oss på små vägar över åkrarna farbara endast med traktor. Tyvärr finns så många av dessa vägar att navigatorn i princip blir oanvändbar. Man kan inte lite på att vägen inte slutar i en lerpöl mitt ute på ett fält. Det blev till att plocka fram den gamla pappersatlasen ur stolsfickan och på så sätt leta oss fram längs farbara vägar.
Det här är naturligtvis inte ett fel i GPS-systemet som sådant. Allt det gör är ju att ge den nuvarande positionen. Nej, skulden ligger hos tillverkarna av navigeringsmjukvara och kartor. Kartorna gör ingen skillnad mellan små och pyttesmå vägar och navigeringsmjukvaran, som söker efter snabbaste, eller närmaste, vägen nyttjar pliktskyldigt dessa genvägar istället för att ta vägen runt fältet/skogen. Det bottnar i en vilja från karttillverkarna att vara så kompletta som möjligt, men där man brister i estimeringen av vägarnas kvalitet. Varje väg på kartan har en ”hastighetsfaktor”, annars skulle inte navigatorn kunna räkna ut den snabbaste vägen. Felet är att man satt faktorn alldeles för högt på de kostigar som finns med. Om faktorn varit 100 gånger lägre skulle man kunna undvika dem genom att söka efter snabbaste, och inte närmaste, vägen.
Så, GPS-navigatorn är ett utmärkt hjälpmedel, men Peter Englund kan slappna av ett tag till. Ännu kan det vara nödvändigt att gripa efter kartan emellanåt.
Dagens ord är zaginiony som betyder vilse.
Andra bloggar om: GPS, navigering.
GPS navigatorer bör man snarast jämföra med ordbehandlarnas stavnings- och språkkontroller: Utmärkta hjälpmedel för den som kan skriva, men en falsk trygghet som garanterat leder till genanta fel för den som inte kan. Samma sak med GPS: Kan man navigera med karta så är GPS navigatorn (om dess karta och mjukvara är vettiga och uppdaterade) ett bra hjälpmedel, men litar man blint på att den leder
Visst är det så!<BR/><BR/>Ett annat problem här är att t.ex. enkelriktningar är riktigt dåligt uppdaterade/inrapporterade vilket gör stadskörning ganska problematiskt.