Efter en knapp vecka i den vackra regionen Jura Krakowsko-Częstochowska är jag tillbaka i Warszawa. Då syftet med vistelsen var en internationell workshop om kemiska och biokemiska sensorer såg vi inte så mycket av de storslagna kalkstensklipporna (en klätterresa planeras till våren) och de många slottsruinerna.

Under workshopen, vars officiella språk givetvis var engelska, presenterades många intressanta resultat och idéer tillsammans med en del mindre intressanta. Ett mindre antal föredrag hölls dock på så bristfällig engelska att det var i det närmaste omöjligt att upprätthålla intresse för presentationen. Dessa delegater var också mer eller mindre utestängda från de informella diskussioner som brukar vara den stora behållningen av liknande möten.

Frågan, som annonserades i rubriken, går därför till Per-Åke Lindblom och de andra i organisationen Språkförsvaret liksom till övriga intresserade i ämnet är; När skall en svensk student/doktorand/forskare lära sig att inte bara presentera utan också diskutera vetenskap på engelska?

Språkförsvaret ägnar en massa tid åt att debattera engelskan menliga inflytande på undervisning, kultur och så vidare. Man är starkt kritiska till universitetkanslerns Anders Flodströms mål att engelska skall vara ett huvudspråk vid svenska universitet. Man undviker dock att svara på frågan när svenska forskare skall öva in den engelska språkfärdighet som är nödvändig för att kunna aktivt delta utan att hamna i underläge vetenskapliga diskussioner i internationella sammanhang.

Dagens polska ord är biegłość – färdighet.

Andra bloggar om: språk, engelska, undervisning.