Idag vaknade vi upp i ett Polen i Schengen. Från och med idag kan polacker, slovaker, ester, letter och andra från de forna östblocket fritt röra sig i Europa utan passkontroll. På mindre än 20 år har man gått från en järnridå där gränsen mot väst var i det närmaste hermetiskt tillsluten till ett helt öppet Europa där du kan sätta dig i bilen och åka till Portugal utan att någon frågar vart du är på väg.

Det är svårt för oss som inte är uppväxta i det sovjet- kontrollerade Europa att föreställa vilken psykologisk betydelse det här har. Både Angela Merkel och Donald Tusk talar om det historiska ögonblicket när de genemsamt öppnade gränsen mellan Tyskland och Polen. Tusk kallade det för en triumf för friheten, och det är sanning. Visst finns farhågor för att den gränsöverskridande brottsligheten skall öka och att därmed 75% av Österrikarna är emot utvidgningen. Men det är viktigare att idag se hur snabbt transformen från det socialistiska stängda samhället till ett fritt har gått, och vara vaksam mot de krafter som försöker att utnyttja rädslan för det nya för att snärja de friheter som vunnits genom lång kamp.

Samtidigt är det en dag då man bör komma ihåg dem som fortfarande lever utanför de nya gränserna. Rapporterna talar om kaos vid gränsövergångarna mot Ukraina, där kontrollerna skärps. I Vitryssland är man fortfarande kvar under en autokratisk järnhand och i Ryssland ser man ut att gå åt fel håll.

Tyvärr kommer passkontrollen på flygplatserna att vara kvar till mars, så jag får se till att ta med mig passet i morgon ändå.

Dagens ord är granica – gräns.

Andra bloggar om: Polen, EU, Schengen, politik.