För ett drygt år sedan skrev jag om det där med KRAV- och rättvisemärkt mat. När det gäller den senare märkningen så klippte jag mest ur en artikel i The Economist. Där konstaterades att fairtrade-idén är en form av substitution som inte ger några ekonomiska incentiv till att utveckla sin produktion. Via Johan Norberg läste jag nu en rapport från Timbro som visar att rättvisemärkning kanske inte är så rättvis. Slutsatsen i (den ganska dåligt skrivna) rapporten är

Det är mycket ineffektivt att försöka förmedla pengar genom Rättvisemärkts system. Så mycket som 80 procent av de extra kronor som en konsument lägger på att köpa rättvisemärkt kan vara borta innan de når producenten! Det är långt ifrån de 0 procent som Rättvisemärkt utlovar.

Att sedan urvalet av rättvismärkt kaffe är mindre och att det “rättvisa” kaffet inte är lika gott är också tunga skäl att hålla sig till (privatimporterat) Mollbergs.

Dagens ord är sprawiedliwy – rättvis.

Andra bloggar om: frihandel, rättvisemärkning, ekonomi. Intressant?