För ungefär tre år sedan skickade vi in en patentansökan från vår forskargrupp. Ansökan handlade om en ny typ av elektrod för att binda enzym till en yta (publicerat här), men det är egentligen inte så viktigt. Anledningen till ansökan var inte att vi ville kommersialisera idén, eller att vi ens trodde att den hade någon kommersiell potential. Anledningen var att regeringen vill satsa på innovation och därför räknar patent som meriterande när man ansöker om forskningsmedel. Så, vi valde att söka patent på vår “uppfinning”. Jag har skrivit förr om vad jag tycker om den typen av patenthets.
Nåväl, så nu har vi alltså en ansökan om patent på en “uppfinning” utan särskilt värde, men ändå en nyhet. Vad händer…. först ingenting på mycket länge. Sedan kommer ett omdöme där vi uppmanas svara på hur vår uppfinning skiljer sig från några andra, till synes liknande system, som handläggaren hittat. Detta görs. Sedan, igen, ingenting. Så i veckan fick vi nytt omdöme – avslag. Två bifogade dokument sägs visa att vår “uppfinning” redan är känd. I en artikel har någon använt ITO-partiklar som material på elektroder. I ett amerikanskt patent har någon använt enzymer i en sensor. That’s it! Alltså, någon har använt ett liknande material i ett annat syfte och någon har använt enzymer för sensorer… Med den generösa tolkningen skulle nog allt vid det här laget vara uppfunnet. Nästan alla material har använts för något… Vi blev tillsagda att abbans snabbt komma in med en förklaring om vi ville att vår ansökan skulle bedömas igen. Jag undrar om det verkligen är värt tiden.
Vi har alltså här ett exempel på dubbelt trams. För det första att vi ens försöker söka patent på något vi inte är alls intresserade av att kommersialisera. För att någon fått för sig att många patentansökningar är ett mått på kreativitet. Det kanske det är – den klassiska polska formen av kreativitet som finslipades under kommunistsystemet; den att alltid försöka böja och kringgå regler, hitta kryphål och utnyttja luckor. Knappast den form av kreativitet som man vill framhäva. För det andra så är patentansökan bedömd av någon som absolut inte förstått ämnet. Någon som skrivit in några söktermer i google och fått fram resultat som ytligt kan verka relaterade.
Är det konstigt att min syn på patent är ganska mörk. För något som sägs vara av så avgörande vikt för ett lands ekonomiska framtid verkar det ligga rätt mycket godtycklighet bakom.
Men du skriver ju att det är <i>patentansökningar</i> som räknas, inte hur många patent ni fått, så det är väl bara att ösa på med ansökningar och spela med i spelet istället för att bekymra er om att de inte gått igenom? Ni verkar ju bry er mindre om det senare 😉
Egentligen så är det ju patent som räknas, men eftersom alla vet att processen tar flera år så accepteras patentansökningar som underlag i forskningsmedelsansökningarna. <br />Så, ösa på är det vi gör. Men eftersom ansökningar 1) kostar massa pengar och 2)sluta gälla när de blir avslagna, så måste man ändå följa upp de där ansökningarna.
PRV ägnar i snitt tre timmar till sådana här ansökningar tror jag, ska man hitta prior art så är det bäst att söka själv. Jag brukar hitta bättre än patentingenjörerna gör på den tid de normalt lägger ner på sökningar. <br /><br />Men en annan sak – söker ni inte pengar från fel fonder? Som entreprenör utanför universitetsnischen ser jag att systemen för bidrag inte passar min verklighet och, jo,
Anonym: På ett sätt är det ju inte så konstigt att du hittar bättre… Förhoppningsvis kan du ditt ämne bättre än dem.<br /><br />Vad avser "fel fonder" så söker vi medel där det går. I Polen finns väldigt lite forskningsfinansiering som inte är statlig eller från EU så det är där vi söker. Jag sysslar ju mestadels med grundforskning så det begränsar ju också intressenterna. <br />