I morgon är det 3-årsdagen av Karol Wojtyłas, eller förre påvens Johannes Paulus II, död. I Polen spekuleras det i om den nuvarande påven Papa Ratzi kommer att ta tillfället i akt att saligförklara Wojtyła. Andra menar att det är för tidigt och att man kommer att få vänta ytterligare. Men alla verkar övertygade om att förr eller senare så kommer förre påven att kanoniseras, inte minst på grund av det folkliga trycket. Som påve var ju Wojtyła den som kanoniserade flest personer av alla påvar så kanske är det passande att han också kommer att helgonförklaras.

Man har redan kommit en bit på väg. Det började med att folk redan vid begravningen skrek “Santo Subito!” (Helgon nu!) och fortsatte med att Benediktus XVI förklarade att extraordinära omständigheter förelåg för att den normala väntetiden på 5 år efter någons död för att inleda beatifikeringsprocessen skulle förkortas. Man har lyckats hitta ett eventuellt mirakel, vilket krävs för saligförklaring: En franska nunna skall ha mirakulöst tillfrisknat från Parkinsons när hennes medsystrar bad för henne till JPII. Lagom till förra årsdagen förkunnade man att det första steget är avklarat, att förklaras som Guds tjänare, och ärendet överlämnades till Vatikanens kanoniseringskomitté. Nästa steg är att förklaras som Venerabilis, och det kanske man gör Wojtyła i morgon.

Ärligt talat kan jag inte säga att jag bryr mig om huruvida JPII blir helgon eller ej. För mig var han på många sätt en framstående kämpe för att befria Europa från kommunistoket, men han var samtidigt ärkekonservativ i moralfrågor och hans uttalande mot kondomanvändande hjälper sannolikt till att leda hudratusentals troende afrikaner in i AIDS-döden. Vill katolikerna hedra honom så kan de väl göra det.

För övrigt kommer TVP i morgon att ägna större delen av dagen till att sända program om och med JPII. Själv skall jag ratta in Liverpool-Arsenal istället.

Dagens ord är Jan Paweł II – det polska namnet på förre påven.