Som jag skrev om för några dagar sedan så anklagas Lech Wałęsa i en ny bok, utgiven av Nationella minnesinstitutet, för att på 70-talet varit agent för säkerhetstjänsten SB. Striden har inte lagt sig på något sätt, utan har nått nya ideologiska höjder. Frontlinjen går som vanligt mellan regeringen och oppositionen, eller snarare mellan PO och PiS.

Igår gav sig president Kaczyński in i debatten. Han hävdar att han har från “oberoende källor” information om att Wałęsa var agent för SB under namnet “Bolek”. Kaczyński menar att Wałęsa utan tvekan var nationens ledare, men att “folket förtjänar sanningen”. Samtidigt kräver företrädare för PiS att “Wałęsa skall bevisa att han inte är Bolek”. Man säger också att historien, också för en ung och känd person, avspeglar sig i det han gjorde senare. För att förstå vad man är ute efter kan man lyssna till vad Jarosław Kaczyński, ex-premiärminister och ledare för PiS, sa vid ett möte med Gazeta Polskas läsare. Kaczyński lade där ut texten om hur regeringen har en hemlig agenda att cementera all makt vid ett enda parti genom att till det binda makten över medierna och rättsväsendet (t.ex. genom en ny lag som PO lagt fram om att göra åklagarväsendet oberoede av justitiedepartementet). Detta parti är naturligtvis PO och arbetet går tillbaka ända till rundabordsöverenskommelsen, som Wałęsa drev fram.

Hur det hela hänger ihop är lite svårt att förstå, men det passar helt klart in i Kaczyński-brödernas bild av Polen som styrt av en hemlig konspiration av ex-kommunister och annat skumrask. Enligt Jarosław Kaczyński är det enda som i dagsläget står i vägen för genomförandet av planen President Kaczyński. Om han inte skulle bli återvald skulle PO skapa en situation som skulle vara omöjlig att ta sig ur utan ett våldsamt uppror.

Men tillbaka till Wałęsa. Var han agent eller inte? Och spelar det någon roll? Wałęsa var helt klart ledande i arbetet att fälla kommunistregimen. Det kan ingen ta ifrån honom. Många kända personer, även kritiker av systemet, “samarbetade” till viss del med regimen. Det var t.ex. nödvändigt för att kunna få resa utomlands på konferenser e.dyl. Ryszard Kapuściński som i många av sina böcker är skarpt, men subtilt, kritisk till systemet, författade rapporter till säkerhetstjänsten i utbyte mot rätt att resa. Naturligtvis skulle det faktim att han varit agent vara en fläck på Wałęsas hjälteporträtt, men det skulle absolut inte frånta honom hedern över det han senare gjorde.

Men de som menar att Wałęsa är oskyldig har också argument. För det första hans eget ord, hur mycket det nu är värt, att han “bara kvitterat sina skosnören”, men också det faktum att en domstol år 2000 förklarade att han inte varit agent för SB. Detta kom upp efter hans namn funnits med på en lustrationslista som förberetts 1992. Enligt en rapport som nyligen grävts fram sägs SB redan 1974 ha stämplat honom som “fiende till systemet” efter att han försökt organisera arbetare vid varvet i Gdansk.

Men mitt i allt det som händer är det klart att historien alltjämt utnyttjas som ett slagträ i den politiska debatten. Och i och med det har kritiken mot IPN, som ses som väldigt politiserat, blivit allt starkare. En skribent i Gazeta Wyborcza frågar sig varför skattepengar skall gå till fabriserande av lögner och rykten. “Historien är alltför viktig för att anförtros staten” skriver han. “Nog med detta IPN!”

Som avslutning kan man naturligtvis försöka att relatera detta till dagens svenska politik. FRA-lagen ger staten rätt att inhämta fantastiska mängder information, som sedan behandlas och lagras utan vidare insyn. Sådana register kommer att ligga kvar och kunna användas för vem vet vilka syften i årtionden framöver. Vi vet inte vem som kommer att sitta på informationen och till vad de vill använda den. Därför är den enda säkra lösningen att inte samla in den alls.

Andra bloggar om: Polen, historia, kommunism, övervakning, FRA-lagen, politik. Intressant?