Idag firar man i Warszawa återigen årsdagen av Warszawaupproret. Jag skrev om det förra året och behöver inte göra det igen, men det är också en påminnelse att jag nu bott och arbetat ett år här i Polen.

Hur sammanfattar man då året? Jag kan säga att jag trivs här i Warszawa. Staden känns dynamisk, under utveckling, men ändå har jag inte utnyttjat möjligheterna till kultur- och nöjesliv mer än jag gjorde hemma i Göteborg. Man fastnar lätt i arbete och rutin, var man än bor. Jag har lärt mig polska, inte så bra att jag kan förstå vad som sägs på TV och radio, men jag kan delta i (enklare) samtal, kan läsa tidningar (med hjälp av uppslagsverk) och hoppas att jag kommer att fortsätta bli bättre på det. Vad gäller arbetet så trivs jag i gruppen, men det är egentligen inte så stor skillnad från i Sverige. Mindre panik över skenande hyror och lite mer framtidstro, men mina nanorör är fortfarande inte samarbetsvilliga och det mesta är förvirrande.

Om jag skall ge något löfte (som jag kan bryta) inför det kommande året så är det att försöka bli lite mer kulturell, eller egentligen mindre lat. Det finns massor av gallerier, muséer och konserter som jag vill gå på, men som jag inte kommer mig för. Jag skall också försöka komma igång med fotandet igen. Och inte bara “semesterbilder”, utan även lite roligare (för mig att ta) foton.

Dagens ord är jeden rok w Warszawie – ett år i Warszawa.