Igår tog jag en cykeltur i stan. Kallt och blåsigt var det och inte alls så fint väder som på Marias höstbilder. Men lite höstfärger såg jag även här.

From Orange

From Orange

Men framförallt var jag ute för att uppdatera mitt album av Warszawska byggnader. Vi börjar mitt i centrum, vid Rondo de Gaulle’a och dess konstgjorda palm. Där hittar vi även denna byggnad.

Bank och finanscentret. Men humor blir det när man inser att innan kapitalismens högborg, börsen, huserade bakom de långa raderna med fönster

så var det här i partihögkvarteret man satt och försökte hejda historiens gång. Granne med börsen hittar vid nationalmuséet. Det är ett typiskt exempel på nationalistisk monumentalism.

Stort, imponerande och fullständigt själlöst.
Ytterligare några meter längre bort ser vi tornet som markerar början på Most Poniatowskiego (Poniatowskibron)

Bron, som byggdes i början av förra seklet, skär som en kniv genom distriktet Powiśle innan den kommer fram till floden Wisła och stadsdelen Praga på andra sidan.

Under viaduktens ena halva har man byggt ett shoppingcenter

men under andra halvan hann man bara påbörja arbetet. Skeletten av de påbörjade byggnaderna har stått övergivna i åratal, utelämnade till graffitikonstnärer, uteliggare och vandaler.

Mitt emot det övergivna shoppingcentret hittar man de här märkliga små garagen, utan tillfart.

Under bron ligger också en tågstation

och kaféet “Under bron”.

Men trots det ganska risiga intrycket, så är det en stor och mäktig byggnad

med härlig film noir-känsla.

Powiśle, vilket betyder vid Wisła, är ett område i stark förändring. Sedan man grävde ner den hårt trafikerade genomfartsleden Wisłostrada, som skiljde området från floden så har de gamla industribyggnaderna börjat renoveras till kontor,

flotta bostäder, och det som skall bli Copernikuscentret, ett nytt campusområde för universitetet.

Men en del av det gamla maskineriet hänger fortfarande kvar, bokstavligt talat.

Kvar finns också fortfarande minnen från socialismen, t.ex. i form av denna vackra hotellfasad.

Om man fortsätter längs Wisłostrada så kommer man snart till det gamla citadellet. Citadellet byggdes under partitionstiden, när Warszawa låg i den ryska delen av Polen. Det var centrum i en serie försvarsanläggningar runt Warszawa, som den här, Fort Leginów, strax intill citadellet.

Ytterligare något längre fram kommer man till det olympiska centret.

När jag såg det första gången trodde jag att det hade med Audi att göra… Nåja, men vad är egentligen vitsen med Ikaros, utan armar och med trasig vinge utanför. Högmod gör före fall?

På väg tillbaka längs floden, vars stränder ligger öde, med undantag för några enskaka fiskare och ett fåtal flanörer som vågar trotsa vinden, inser man att i Warszawa är vattnet inte någon samlingsplats som i många andra städer vid floder utan ett hinder som delar staden.

Nästan framme vid isstadion och konserthallen Torwar stöter man på en samling intressanta lägenhetskomplex. De påminner i stil om de svenska funkishusen men jag vet inte vem som ritade dem eller närifrån de är. Men rätta tuffa är de.

Senare, när man passerar under viadukten vid Torwar får man en inblick i hur mycket det polska vägnätet behöver rustas upp.

Dagens ord är ścieżka rowerowa – cykelväg. Något det finns för lite av i Warszawa.