En av fru MJNs favoritsångerskor är Katie Melua. Jag är inte riktigt av samma uppfattning. Hennes texter (åtminstone de tidigare, som jag hört) är irriterande och sångerna låter nästan likadant allihop. En åt gången är ok, men ett helt album går mig på nerverna.

En av mina pet peeves är texten till Nine Million Bicycles som börjar:

There are nine million bicycles in Beijing
That’s a fact,
It’s a thing we can’t deny
Like the fact that I will love you till I die.

We are twelve billion light years from the edge,
That’s a guess,
No-one can ever say it’s true
But I know that I will always be with you

Det som stör mig är dels att hon kallar den noggrant mätta åldern på universum för en gissning, något som borde vara en grov förolämpning för alla fysiker, inte minst astronomer. Men samtidigt kallar hon den minst sagt grova uppskattningen om antalet cyklar i Beijing för ett faktum.

Nu har jag sett (via) att Simon Singh har tagit upp detta i en artikel för länge sedan. Jag är inte ensam att reta mig på Katies text alltså.

Men jag tror också att folk som inte är forskare ibland har svårt att uppskatta hur noggrant man faktiskt kan mäta vissa saker. Inom VLBI, en teknik inom astronomi, mäter man avstånden mellan olika telskop på olika kontinenter med en precision på någon millimeter. Finstrukturkonstanten är känd med ett relativt fel på bättre än en på en miljard. Som Robert B. Laughlin, Nobelpristagernen, uttryckte det på en föreläsning i Göteborg: Det är som att räkna alla kineser och inte missa en enda! Men det gäller samtidigt att veta när man behöver vara noggrann. Vid många experiment är en överensstämmelse mellan teori och mätning på en faktor tio helt ok.

Dagens ord är mierzyć – mäta.