Ingen kan väl vid det här laget ha missat det traditionella gaskriget mellan Ryssland och Ukraina. Det började med att Gazprom hävdade att Ukraina inte betalat sina räkningar, något som den ukrainska sidan bestrider. Sedan fortsatte det med att man inte lyckades komma överens om priset på gas i det nya kontrakt som höll på att förhandlas fram. Ryssland Gazprom ville höja priset ordentligt i en tid med fallande priser på olja och gas generellt. Visserligen har Ukraina haft rabatterad gas men man tyckte ändå att det var lite häftigt. Förhandligarna brakade ihop och Gazprom slutade på nyårsdagen att leverera gas till Ukraina, just som man varnat. Eller, man levererar fortfarande 300 miljoner kubikmeter per dygn genom ledningarna EU-marknaden, men man har dragit ner med de 90 miljoner m³ som Ukraina tidigare förbrukade. I år var Ukraina förberedda på det årliga bråket: Man har bunkrat gas som skall räcka vintern ut.

Gazprom anklagar även Ukraina för att stjäla gas, nämligen 21 miljoner m³ som behövs av “tekniska skäl”. Ukraina avvisar anklagelsen och menar att Gazprom själva sänkt flödet. Men resultatet är att trycket sjunker i ledningarna till EU, något som än så länge vägs upp genom ökat flöde via Vitryssland. EU-kommissionen uppmanar parterna att snabbt komma överens. Det verkar dock inte hända snart: Gazprom har ytterligare saltat priset på den gas de vet att Ukraina inte kan köpa från någon annanstans. Idag har därför den ukrainska regeringen svarat med att förbjuda gastransit genom landet. Det statliga ukrainska gasbolaget Naftohaz har velat höja transitavgiften, men inte heller här är de och Gazprom överens. Det hela förvärras dessutom av att Ukraina i flera år befunnit sig i konstant politisk kris på grund av rivaliteten mellan de forna bundsförvanterna premiärminister Tymosjenko och president Jusjtjenko.

Nu söker Ryssland hjälp från EU för att öppna nya transitvägar, t.ex. Nord stream, för att man inte kan lita på Ukraina. Med tanke på att Polen får sin gas via Ukraina och Vitryssland är det inte konstigt att man är starka motståndare till den idén som skulle låta Ryssland klämma åt sina grannar utan att den livsviktiga handeln (för båda sidor) med (västra) EU störs.

Det är kanske inte heller så konstigt, i det här ljuset, att förstå varför Polen, inte bara av ekonomiska skäl, är ovilliga att avveckla sin kolkraft. Man ser det inhemska kolet som en strategisk reserv som hjälper landet att inte hamna i alltför starkt beroende av ett alltmer auktoritärt Ryssland och de dimhöljda affärer som Gazprom ägnar sig åt. Man har, som jag påpekat så många gånger förr, starka historiska orsaker att inte lita på ryska ord. I det fallet väger klimatmål ganska lätt.

Dagens ord är metr sześcienny – kubikmeter.

Andra bloggar om: Polen, Ukraina, Ryssland, Gazprom, politik, gas. Intressant?