I senaste numret av Intelligent Life, The Economists glossiga livsstilsmagasin som ärligt talat är rätt mediokert, fanns en artikel, Gigonomics: Now rock bands must sing for their supper, om hur styrkeförhållandena inom musikbranchen förändrats. Den illustrerar väl hur Pirate Bay-rättegången verkligen är en branchs dödsryckningar. Företag som har cementerat fast sig i en 1900-talsvision ochenvisas med att sälja plastbitar är på väg att gå under. De nya jättarna är konsertarrangörer som Live Nation. Detta illustreras av hur t.ex. Madonna dumpade Warner för Live Nation. Man skriver:

The big money is in live music, and the records help sell the tour, not the other way around. That means the big promoters increasingly rule the music business, muscling in on the ticketing, the merchandising, the fan clubs, even the recording. U2’s last tour grossed $389m in 2005-06; the album that went with it, “How to Dismantle an Atomic Bomb”, grossed about $150m. And they are a chart-topping, Grammy-winning band.

Men man skriver även om skivbolagen att

[b]ecause of falling sales, rampant piracy, and digital distribution, recording revenues are dwindling.

Jag tror att “rampant piracy” inte så mycket är en orsak till skivbolagens problem som ett symptom på dem. Skivbolagen har ju ständigt vägrat att öppna sig för ny teknik och en ny tid. Istället ägnar man kraft åt att sparka på de som försöker förnya branchen; nu senast Spotify. Som Bloggtidningen skrev “Varför har inte Warner ett Warner Bay“?

Dagens ord är płyta – skiva, såsom i CD.

Andra bloggar om Pirate Bay, skivbolag, upphovsrätt, konserter, livemusik.